söndag 30 september 2012

Återhämtning!

Så hur går det med träningen?

Har inte gjort några nya inlägg om min träning och tävling sedan säsongens sista tävlingar för tre veckor sedan.
Det är för att det inte finns så mycket träning att skriva om.
Ett till två cykelpass per vecka har det blivit. Hade nog kört ngt fler om vädret bara hade varit lite bättre.
Är ganska trött på regn vid detta laget...

Har haft tid att hålla på med annat som blivit lidande under säsongen, inte minst familjen.
Dom flesta som tränar mycket och har en lång tävlingssäsong på sommaren mår nog bra av ett uppehåll på hösten där kroppen och huvudet kan återhämta sig.
Det är långt till våren och jag tror det blir lättare att motivera sig om man utnyttjar några veckor på hösten till annat.

Det finns ju också en del att göra när det gäller underhåll av cyklarna. Saker som inte varit akuta men som det nu är läge att ta hand om. Och limma tuber är ju också roligt, eller inte...
Tror jag väntar lite till med det.

Det kan vara riktigt vackert tidigt på morgonen under hösten.

Kommer bli ett par pass även kommande vecka men  knappast några intervallpass.
Njut av tiden i sadeln!



"When the spirits are low, when the day appears dark, when work becomes monotonous, when hope hardly seems worth having, just mount a bicycle and go out for a spin down the road, without thought on anything but the ride you are taking".
-Sir Arthur Conan Doyle


lördag 29 september 2012

Trek Speed Concept, drömcykeln för triathleter och tempocyklisten!

Den här artikeln om Trek Speed Concept har jag velat skriva under en längre tid. Eftersom jag inte haft just ngn tid över så kommer den nu på hösten, när pressen att träna är mindre än vad den är inför och under säsong och jag därför har fler tillfällen framför datorn. 
Artikeln handlar i huvudsak om den exklusiva värsting-varianten, 9-serien, men även prisvärda 7-serien berörs, framför allt i slutet.

Min "Superbike" redo för start. Trek Speed Concept 9.9 i strl XL

För en tävlings-cyklist eller triathlet så finns det i dom flesta fall mycket (tid) att vinna på att köpa en tempo/tri-cykel (om man inte kör lopp med drafting tillåten då det används linjecykel i stället). Man kommer helt enkelt köra från punkt A till punkt B på kortare tid med samma ansträngning. 
Ofta hör man folk säga att "det är ingen mening jag köper en tempo-cykel förrän jag kan hålla X km/tim på Y sträcka". Faktum är dock att ju långsammare du normalt cyklar, ju mer tid kommer du spara på att ha bättre (mer aero) utrustning!!

En bra sittposition på cykeln både minskar luftmotståndet och låter dig trycka fler watt.
Här är jag på Nordiska Mästerskapen strax innan mål.

Den största anledningen till att man blir snabbare på en tt-hoj är att man kan sitta i en mer aero position än på en linje-hoj. Luftmotståndet är trots allt det överlägset största motståndet som du måste övervinna vid cykling över ca 15 km/tim (+/- X km/tim beroende på position/utrustning) på platt väg. Cykelns design, detaljlösningar, komponenter och hjul bidrar också till en bättre aerodynamik om man väljer rätt. Givetvis så bör man, när så är lämpligt, även använda aerodynamiska kläder, skoöverdrag och aerohjälm på tävling men det utgår jag nästan ifrån att man redan har, eller snarast kommer köpa, om man är spekulant på en sån här cykel.
Tyvärr är det inte alltid ekonomiskt försvarbart att ha två cyklar, eller fler, i stallet och man måste då kanske nöja sig med att anpassa sin linje-cykel till tt-cykel så gott det går. I 99 fall av 100 kommer det dock inte bli lika bra som en renodlad tt-cykel. Om man vill testa på att köra lite tempo/triathlon så kan man få mycket fina prylar för någorlunda rimlig peng om man kikar på begagnatmarknaden.

Jag inledde min tt-karriär på en Cervelo P2 C och det var en bra cykel att starta på men när jag 2011 började köra för Trek-sponsrade Team Refero så fick jag möjligheten att komma över en drömcykel till "rimligt" pris. Jag gick all-in och köpte loss det bästa och senaste dom hade att erbjuda, Speed Concept 9.9.

Det finns ett antal tt-cyklar som sedan ett par år går under benämningen "superbikes". Dit hör t.ex Specialized Shiv, Cervelo P4 och P5, Scott Plasma Premium, BMC TM01 m.m. 
Till kommande säsong kommer flera nya alternativ t.ex Canyon Speedmax CF Evo, Cannondale Slice RS m.fl.
Trek Speed Concept 9-serien är definitivt med i toppen av denna liga av Superbikes och när man ser vindtunneltester är det en cykel som alltid presterar topp-resultat.

Att utveckla en sån här cykel är både tidskrävande och kostsamt.

För att kvala in som superbike bör grundkraven vara att ramen är utvecklad med hjälp av CFD (Computational Fluid Dynamics) och riktiga vindtunneltester (givetvis).
Ett  visst mått av integrerade komponenter är också ett "måste", t.ex vajrar, bromsar och styre/styrstam. Integration av komponenter ger oftast en förbättrad aerodynamik men bidrar också till en komplexare cykel med olika speciallösningar. 
Det är en stor fördel om man har lite vana att skruva med cyklar redan innan man köper en superbike, eller att man har en egen mekaniker...

SC (Speed Concept) kunde man första gången se på 2009 års upplaga av Critérium du Dauphiné Libéré med Contador i sadeln och något senare syntes även Armstrong och Leipheimer använda samma modell i Tour de France. 
Jag kände direkt att det var en av toppkandidaterna på min önskelista över framtida "investeringar" men hade då ingen aning om att jag ett och ett halvt år senare skulle bli ägare till just en sådan.

Även om SC först syntes under cykelproffsen så är det faktiskt en cykel som i första hand är utvecklad med triathleters behov i åtanke (Trek-sponsrade triathleten Chris Lieto var också bland dom första på en SC). Geometrin på ramen är anpassad för att lätt kunna få fram sadeln så långt över vevpartiet som många triathleter önskar.
Ramen har fästpunkter både på överröret och sadelröret för att kunna montera olika tillbehör som gör det lättare att transportera reparations-kit och näring. 

Här med monterad Speed Box och aeroflaska. Fästpunkterna på överröret kan anas bakom styrstammen.

Fästpunkterna på sadelröret är i första hand till för montering av en "draft-box", den medföljer cykeln vid köp. Lagom stor för en reservslang och en CO2-pump och ngt litet verktyg. Den är inte tillåten för cyklister under tävling men är godkänd för triathleter. Enligt Trek så är den aerodynamiskt neutral och påverkar ej cykelns aerodynamik varken positivt eller negativt (med en cyklist på cykeln).

Speed Box utan lock. Neoprenpåsen ingår och hindrar innehållet från att skramla runt.

På överröret kan man fästa en "Speed Box" (eller en aeroflaska) och den är i första hand lämplig för näring, t.ex gels. Varianter finns från ett flertal tillverkare t.ex Bontrager, X-lab och Dark Speed Works. Speed Box är ett tillbehör som köpes separat.
I ramens huvudtriangel finns två fästpunkter för flaskställ. För bästa aerodynamik så rekommenderas en aeroflaska som i första hand bör monteras på sadelrörets fästpunkter.

Kamm Virtual Foil. Bild lånad från Trek Bikes.
Den annorlunda rörprofilen som syns på SC kallar Trek för KVF, Kamm Virtual Foil. Det tog Trek över ett år av jobb med först CFD-tester och sedan vindtunnel-tester att utveckla denna profil för användning på en cykelram. 
"Kamm" kommer från namnet på den tyska aerodynamikern Wunibald Kamm som på 30-talet utvecklade denna form på objekt som behövde vara aerodynamiska. Upptäckten har i första hand kommit att användas inom bilindustrin men nu har Trek utvecklat den vidare och anpassat den för dom hastigheter som en cyklist rör sig med. 
Kamm-profiler "lurar" luftflödet att tro att det rör sig längs med ett lätt rundat kilformat föremål trots att den smalare delen av kilen är avkapad. 

KVF-profil på dom flesta av rören.

KVF får luften att röra sig som om den passerar en aeroprofil med ett tvärsnitt av (förhållande mellan Djup x Tjocklek) 8:1 medan det i själva verket handlar om en profil som håller sig precis inom den av UCI tillåtna maxgränsen på 3:1. Kamm-profilen återfinns på flera delar av cykeln så som sadelrör, sadelstolpe, kedjestag, diagonalrör, framgaffel och styre (på den UCI-legala varianten av styret).
Förutom att KVF har bra aerodynamik så erbjuder den fördelar gentemot en vanlig Naca-/aero-profil genom att vara både lättare och styvare.
Till årsmodell 2013 har Trek utnyttjat vad dom lärt sig vid utvecklandet av SC och gjort sin Madone-serie (racer) betydligt mer aero genom utnyttjande av KVF. 
Även andra fabrikat, t.ex Scott, BMC, Simplon, Zipp, har börjat ta efter denna aeroprofil och den kommer nog bli ännu vanligare framöver.

Jag var en av dom absolut första i Sverige med en SC 9-serie, fick den i februari 2011, och från början var den faktiskt inte helt UCI-legal. Sadelstolpen och styret hade rörprofiler som översteg det av UCI satta max-förhållandet mellan djup och tjocklek på 3:1. Efterhand så har dom godkända delarna blivit tillgängliga och jag har då uppdaterat min cykel. 
Även andra detaljer på cykeln har jag bytt efterhand som Trek har gjort förbättringar. Det fanns lite barnsjukdomar på vissa detaljer av dom första exemplaren som Trek levererade men dessa förbättrades och uppdaterades tidigt i produktionen under 2011. 
Den viktigaste förändringen var lås-mekanismen för sadelstolpen som på vissa ramar hade en tendens att glida ner. Köper man en SC 9-serie begagnad, som är producerad under andra halvan av 2011 eller nyare, så bör alla uppdaterade detaljer vara standard. Är den producerad tidigare så bör den tidigare ägaren ha uppdaterat cykeln om behovet uppstått. En ny cykel, 2012 eller 2013 års modell, har givetvis alla gjorda uppdateringar.

UCI-legalt styre nederst i bild.

Uci-legal sadelstolpe till höger.

Speed Concept 9-serien tillverkas i fem storlekar, den minsta med 650 C-hjul. Det finns flera sadelstolpar med olika set-back att välja på och styrstammen erbjuds i tre höjder med två längder att välja på i varje höjd. Styret erbjuder en mängd justeringsmöjligheter och en SC 9-serie borde gå att anpassa till 95% av alla människor.
9-serien levereras som standard i tre olika utrustningsnivåer, eller som ram-set (ram, sadelstolpe, styre och bromsar). 
För att maximalt utnyttja möjligheten att få sin cykel precis som man vill ha den så bör, och kan, man utnyttja Treks custom made-program, Project One.
Med hjälp av Project One så kan du välja allt från massor med olika färger och mönster på lacken (vissa kostnadsfria, andra till merpris i förhållande till standardlacken) till komponent-grupp, styre, styrstam, sadelstolpe, hjul m.m. Räkna med en viss leveranstid men sedan har du en cykel som är anpassad efter just dina behov.

Min "arbetsplats". Styret erbjuder nästan obegränsade justermöjligheter.

Ramen är konstruerad kring ett sadelrör på 78 grader och ett lågt sittande vevparti. Det gör det lätt för dom allra flesta, triathlet som cyklist, att med hjälp av rätt sadelstolpe och styrstam kunna hitta rätt sittposition. Det lågt placerade vevpartiet ger en låg tyngdpunkt och tillsammans med framgaffelns trail på 60 mm ger det en cykel som känns mkt stabil i färdriktningen. Om man jämför storlekarna så ser man att ramen växer proportionerligt i längd och höjd och geometrin tillåter allt från en väldigt aggressiv tt-position till en mer vilsam trithlon-position genom val av rätt, ovan nämnda, styrstam och sadelstolpe. 
För att kunna justera aropinnarna och armstöden så medföljer distanser och skruvar av olika längd. 
Armstöden sitter monterade på pinnarna och följer alltså automatiskt med när man justerar pinnarnas höjd över styret. Det är en bra lösning och dessutom är aeropinnarna, som följer med som original, mkt komfortabla för handleder och händer. Vill man använda aeropinnar med en annan utformning, än dom medföljande, så är det inget problem. Dom flesta fabrikats aeropinnar håller en standard-diameter som även passar till detta styret.
Styret och styrstammen är däremot utvecklade specifikt för 9-serien och det finns därför inga andra modeller än dom som Bontrager erbjuder att välja på.

"Clean" framdel med frambromsen inbyggd i framgaffeln.

Framgaffelns övre rör är av den typen som löper externt, framför ramen. Detta "trick" använder flera cykel-designers för att få till en extra "djup" och aerodynamisk framdel på cykeln, som trots att den får ett djup som överstiger UCI:s gräns på 3:1 förhållandet, är godkänd eftersom gaffeln är en del av cykelns bärande struktur. 
Frambromsen är inbyggd i framgaffeln och den har helt dold vajerdragning. Bromsen är en så kallad centerpull och den döljs bakom ett lock på framgaffelns framsida.
Bakbromsen har även den helt dolda vajrar och fungerar på liknande vis men är gömd bakom ett lock under vevpartiet.
Jag tycker bromsarna fungerar helt ok för att vara vad dom är. Har läst att enstaka ägare har haft problem med funktionen men har man bara fått till vajer-dragningen och vajer-höljenas längd så fungerar dom oklanderligt.

Även bakbromsen är väl skyddad för vinden under vevpartiet.

Alla vajrar löper nästan uteslutande internt genom styre, styrstam, gaffel och ram. Det syns en kort växelvajer-snutt mellan mitten på aeropinnarnas undersida och styrets framkant och mellan bakgaffelns bakända och bakväxeln. 
Även snabbspännena till hjulen och en sensor för kadens och hastighet är designade för att inte störa vinden.
Cykeln ser extremt befriad ut från onödiga detaljer som kan störa luftflödet.
Ramen fungerar lika bra att använda med vanliga, som elektroniska, växlar. 
En uppgradering till Di2 ligger högt på min önskelista!! 


En kort vajerstump mellan aeropinnarnas undersida och styrets framkant.

Växelvajern hittar ut från bakgaffeln till bakväxeln.

Aerodynamiskt snabbspänne på bakhjulet.

Givetvis har även framhjulet ett liknande snabbspänne.

I bakgaffeln kan man montera en DuoTrap hastighets- och kadenssensor som kan kommunicera med en cykeldator via Ant+.

För att hamna rätt i storlek och i rätt position rekommenderar jag väldigt starkt att man gör en Bikefit. Det är värt varenda krona och du kommer nästan garanterat sitta både i en bekvämare och snabbare/effektivare position. Det är dessutom mycket dyrt om man skulle råka köpa fel storlek på ramen och sedan efter en tid upptäcka att man valt fel. I bästa fall går det då att åtgärda hjälpligt med en annan styrstam men även en sådan är dyr (till en 9-serie) och kostar nästan lika mycket som en Bikefit. 

Jag köpte ett ramkit i storlek XL som jag sedan utrustade med, mestadels, Sram-komponenter. Force framväxel (styvare=bättre växlingar än Red), Red bakväxel, R2C växelreglage och ett S 900 vevparti med effektmätare från Power 2 Max. Tävlingshjulen är Zipp Sub 9 bak och Zipp 1080 alt. 808 fram. Tubdäcken är Zipp Tangente i 21 mm. Sadeln, V-Flow Max, kommer från Cobb Cycling och datorn är en Garmin 800 med ett fäste från Race Ware Direct. Vevlagret är ett Enduro Zero (keramiskt). Styret är, numera, av den UCI-legala varianten och sadelstolpen, med en setback på 23 mm, likaså. Styrstammen är den lägsta/längsta varianten. I stället för styrlinda så använder jag "griptape" som ger bra grepp trots att bara små bitar behöver användas. 

Genialisk och ändå simpel konstruktion av bromshandtagen.

Bromsreglagen, Bontrager RXXXL Aero, är värda ett extra omnämnande eftersom dom på ett mycket genialt sätt gör det enkelt att justera bromsarnas vajerlängd. Behovet uppstår vid byte mellan hjul med olika fälgbredd (vanligt att träningshjulen är smalare än tävlingshjulen) och är alltid ett problem på cyklar med mestadels intern vajerdragning. Om man vrider på den räfflade "konen" i reglagets framkant så fungerar den som en "barrel adjuster"och man ändrar så längden på vajern. Reglagen kom till säsongen 2012 och är också något jag köpt till i efterhand. En uppgradering jag definitivt rekommenderar om man bukar ha just detta problem vid skiften mellan olika hjul. Det finns liknande varianter av bromshandtag från ett par andra tillverkare men jag tycker Bontrager gjort den smartaste lösningen. Ännu så länge finns dock ingen variant med inbyggda växlingsknappar för Di2.

Så hur är den att cykla på då? Är givetvis partisk här men jag tror inte det kan bli mycket bättre än så här på en tt-cykel. Efter att jag gjorde min Retul Bikefit i vintras så sitter jag "bekvämt", trots en relativt aggressiv tt-position. 
Det finns inte mkt flex i ramen trots att den dämpar det värsta av ojämnheterna i vägbanan. 
Riktningsstabiliteten är påtaglig och jag har inte känt ngn oro när jag legat och tryckt på i aeroposition i över 70 km/tim i nerförsbackar.

"It doesn't get easier, you just get faster." -Greg Lemond  

Efter att ha hausat cykeln så mycket så kan man ju undra om det finns ngt som är negativt? 
Det finns lite flex i framdelen som jag gärna hade varit utan. Det verkar i huvudsak komma från konstruktionen som håller ihop styre, styrstam och framgaffel i en enhet och inte bero på att ram eller gaffel flexar. Tilläggas ska att jag väger +95 kg även under säsong (tyvärr...) och jag har aldrig känt att det lilla flexet som finns har påverkat hur jag kör under tävling.
En mindre invändning har jag också mot att Trek har en egen vevlagerstandard, BB90, på Speed Concept och dom finare Madone-modellerna som begränsar urvalet av användbara vevpartier. Det är styvt och bra och dom flesta vanliga vevpartier passar men om man önskar använda ett med t.ex 30 mm axel, så går inte det. 

Vevpartier med standard 24 mm axel passar. Här mitt Sram Power 2 Max wattvevparti.

Speed  Concept 9-serien är en komplex cykel med flera detalj-lösningar gjorda bara för just den modellen. Den är lite omständig och tidskrävande att meka med men det är priset man oftast verkar få betala för en cykel som både ska kunna passa dom flesta, vara ändamålsenlig för både tt och tri och samtidigt vara extremt aerodynamisk.
Om man tycker 9-serien är för dyr eller avancerad så finns den lite enklare och billigare 7-serien. Den ger dig nästan alla aerodynamiska attribut som 9-serien har men med en framdel utan dom komplexa lösningar som den integrerade styre/styrstam/gaffel-kombinationen ger och som storebrodern har.
Förutom priset så har 7-serien ett par andra fördelar. Det är enkelt att anpassa cykeln med vanliga standarddelar. Man kan alltså enkelt välja exakt den längd och vinkel på styrstammen som man önskar och gillar man inte det medföljande styret så finns det massor med andra fabrikat och varianter som passar. 
Det går då dessutom bygga en cykel för en ännu mer aggressiv tt-position än vad 9-serien tillåter. 7-serien går också bygga ihop till en lättare cykel, trots en ngt enklare kolfiberkvalitet i ramen. 
Enligt en jämförelse jag läst så är 7-serien ngt styvare i ramen och kan därför vara det bästa valet för stora cyklister men jag har inte upplevt det behovet.

7-serien är ett mkt intressant alternativ för den prismedvetna. Bild lånad från Trek Bikes.

9-serien 2013 kostar från drygt 60.000;- med enklaste komponenterna och hjulen som man kan välja på i Project One
Den övre gränsen är en bit över 110.000;- med speciallack, nya Dura Ace 9070 Di2 och finaste hjulen m.m.. 
Dom färdiga standardmodellerna, finns tre att välja på + ett ramkit, är när jag skriver detta ännu inte prissatta på hemsidan. Ramkitet består av ram, styre, styrstam, sadelstolpe och bromsar. Det kostade för 2012 års modell ca 40.000;-.
Den prisvärda 7-serien 2013 kostar mellan 25.000;- till 43.000;- beroende på utrustningsnivå (finns fyra att välja på).
Det finns även en ännu billigare variant, 2-serien i aluminium. Pris 17.000;-.

Jag vann Svenska Tempo-cupen och Swe Cup totalt i H40, säsongen 2012.
Min Speed Concept bidrog till att jag kunde vinna nästan alla tempolopp som jag startade i.

Om man försöker ge sig på att spå framtiden så kan man nog förvänta sig t.ex ramar anpassade för skivbromsar (om UCI ger sitt välsignande). 
Jag tror också att ramar och komponenter i ännu högre grad kommer anpassas för elektroniska växlar. 
Till nästa generation av 9-serien skulle man också kunna tänka sig ett integrerat vätskesystem alá Specialized Shiv Tri.
TT-ramars grunddesign går inte att påverka så mycket eftersom UCI:s regler sätter stopp för allt för vilda designförsök (gäller alla tävlingscyklar som ska användas under UCI:s reglemente). 
Dom flesta tillverkare vill av kostnadsskäl göra ramar som någorlunda enkelt kan anpassas för både triathleter och tävlingscyklister. 
Aerodynamiskt har ramarna tagit stora steg de senaste åren och dom har nu kommit väldigt nära gränsen för vad som är möjligt så länge man är styrd av regelverk. 
Köper man en "Superbike" idag så kan man nog lugnt räkna med att den, i alla fall aerodynamiskt, kommer vara kvar i toppen många år framöver.

EDIT:
Tyska Tour Magazine gjorde en test med åtta tempocyklar i nr 5/2011. Speed Concept 9-serien vann testet. Det kan köpas och laddas ner här.
Velo News har också testat 9-serien i vindtunneln och då i jämförelse med Specialized Shiv TT. Testet publicerades i deras augustinummer men finns nu även on-line att läsa här. Även i detta test landade SC på översta platsen.
Finns en hel del att läsa om denna cykel om man googlar runt lite.


"The bicycle is the noblest invention of mankind." 
William Saroyan, Nobel prize winner


onsdag 19 september 2012

Effektmätare för alla!?! Lite Nyheter!

Ett av dom vettigaste tillbehören man kan köpa till sin cykel är en effektmätare. 
Det är ett fantastiskt verktyg vid t.ex intervallträning eller när man vill hålla en jämn(?) ansträngning över tid vid exempelvis ett tempolopp eller när man kör uppför en lång backe.
Det finns knappt något annat du kan köpa som bättre kan hjälpa dig bli en starkare/snabbare cyklist och bör egentligen ligga högre upp på inköpslistan än en finare ram, bättre komponenter, lättare/mer aero hjul etc.
För dom flesta är det dock inte lika kul att investera i en effektmätare eftersom den trots sin nytta inte gör ngn omedelbar skillnad. Den förändrar inte din cykels egenskaper eller utseende nämnvärt och du blir inte genast snabbare. Den gör dessutom din cykel tyngre och i flera fall mindre aero, hur mycket tyngre/mindre aero beror på vilken man väljer.
Även för mig blev det något jag köpte först när jag redan investerat i fina cyklar, hjul och komponenter m.m.

SRM, Quark, Power 2 Max är exempel på bra vevparti-baserade effektmätare. Fler vettiga varianter är Powertap som sitter i bakhjulets nav och LOOK/Polar som är pedalbaserat. 
Flera andra system/fabrikat är på väg ut på marknaden, t,ex Rotor, Garmin Vector, Brim Brothers m.fl. men för dom flesta utav dessa skjuts introduktionen hela tiden fram. 
Rotor verkar dock inte vara långt borta med ett angivet introduktionsdatum kring jul 2012.
Finns även varianter av effektmätare som mäter effekten på annat sätt men jag har svårt att se att dom kvalar in som seriösa alternativ om man vill ha bra och tillförlitliga värden. 

SRM är systemet alla andra jämförs med och det är välbeprövat och tillförlitligt. Det är också det system man oftast ser att proffsen använder.
När SRMs patent gick ut för några år sedan öppnade det upp för nya spelare på marknaden, t.ex då Quark och Power 2 Max.

Ett nytt system, Stages Cycling StageONE, som verkar bli ekonomiskt överkomligt, visades på Interbike häromdagen. Precis som dom flesta andra system har det sina för- och nackdelar och riktar sig nog i första hand till "mindre avancerade" användare som söker ett prisvärt alternativ. Stort plus för vikten dock, endast 20 g utöver vevpartiets normala vikt och att introduktionen ska ske redan i jan 2013.

"Språket" dom flesta systemen använder för kommunikation mellan effektmätaren och cykeldatorn är ANT+ förutom Polar som håller fast vid sitt egna protokoll som dom kallar W.I.N.D (+ snart även Bluetoth Smart/Low Energy). Det nya Bluetoth Smart/Low Energy-protokollet lär bli vanligare framöver eftersom man vill underlätta möjligheten att använda sin smartphone som cykeldator.

Fördelar/nackdelar med ovanstående redan etablerade fabrikat tycker jag handlar mest om hur lätt det är att flytta systemet mellan olika cyklar. Visst finns det skillnader i vikt, aero och funktioner men när det gäller det viktigaste, att visa effekt, så är dom alla ungefär lika tillförlitliga med en felvisning på max +/- 2 %. Prisbilden har i och med tillgången till flera alternativ nu förändrats ordentligt och jag tror det är ytterst få som köper ett SRM vevparti när dom kan få t.ex ett Power 2 Max för under halva priset.
När P2M började säljas, för drygt 1 1/2 år sedan, blev effektmätare betydligt mer lättåtkomligt ekonomiskt och det är nu det system jag oftast ser när jag är ute på tävlingar.

Det finns många tester att läsa, om man googlar runt lite, där dom olika systemen jämförs på alla möjliga sätt. Utan att dra precis alla detaljerna om för och nackdelar med respektive system så konstaterar jag att av dom just nu tillgängliga och etablerade varianterna så föredrar jag ett vevparti-baserat system framför ett som sitter i hjulet eller pedalerna.
Ett vevparti tar faktiskt inte så lång tid att flytta till en annan cykel. Framför allt inte om båda cyklarna har ett vevlager som passar och man kan ha samma drev och längd på kedja.


Mitt P2M vevparti som oftast sitter monterat på linje-cykeln. Har ett till likadant som sitter på tempo-hojen.

Själv köpte jag alltså effektmätare när P2M kom ut på marknaden och det blev t.o.m så att jag investerade i två stycken! En för tempo-hojen och en för linje-hojen.... Lyxigt värre alltså. 
Det P2M-vevpartiet som större delen av tiden sitter på min (tävlings-) linjecykel har även fått tjänstgöra på crossen och min "dåligt-väder/höst-vår-racer".
Förutom priset så har P2M andra fördelar som t.ex att man kan byta batterier och drev själv och enheten behöver heller inte skickas tillbaka till tillverkaren för kalibrering (som exempelvis SRM). Dessutom behöver man inte montera ngn extra magnet för att få kadensen visad (som exempelvis Quark). Så på dom flesta sätt är alltså P2M lika bra eller bättre än sina konkurrenter, och detta till ett förhållandevis mkt rimligt pris.

Nackdelarna har varit ett begränsat urval av vevpartier (vilket iofs gäller dom flesta vevpart-baserade system), att P2M inte kan mäta/beräkna skillnaden i effekt mellan vänster/höger ben (vilket bara ett par system klarar i dagsläget) och att sensorn är känslig för stora temperaturförändringar (gäller även vissa andra system). 
Det är framför allt känsligheten för temperaturförändringar som jag stört mig mest på. Skillnaden i felvisning kan vara så stor som 4 watt per grad Celsius vid temperatförändringar och under vissa omständigheter så ger det en betydande felvisning som då påverkar din cykling negativt. 
Allt eftersom sensorns temperatur förändras med omgivningens så kan man kalibrera den genom att sluta trampa under några sekunder. Tyvärr är det inte alltid möjligt att göra detta uppehåll, t.ex vid en längre stigning där temperaturskillnaden kan var många grader mellan dal och topp, och då blir det inte speciellt tillförlitliga värden som visas på cykeldatorn. 
Ett annat senario är om man sitter och värmer upp på trainern innan ett tempolopp och man då är i skuggan. När man sedan kör loppet så kanske man gör det i solen och det blir då återigen stor temperaturskillnad. 
Under ett tempolopp slutar man ju dessutom sällan att trampa utom vid t.ex vändpunkter och om man använder effekten för att hålla rätt ansträngning (vilket man bör) så kan en felvisning få stor betydelse...
På vintern har jag märkt felvisningen extra tydligt då jag plockar ut cykeln från garaget, som då håller kring +7 till +10 grader, och ut i kylan som kan vara upp till 25 grader kallare! 
Det tar då ganska lång stund innan sensorn har "hunnit ifatt". 
Vad P2M saknar är alltså en sensor som klarar av att korrigera och kalibrera efter hur yttertemperaturen förändras.

När det gäller beräkning av skillnaden på effekt i vänster/höger ben är det något som egentligen bara pedalbaserade system klarar utan problem. För vevparti-baserade effektmätare är det mer komplicerat eftersom deras sensor brukar sitta kopplad till den högra sidan. Detta kommer dock få ett undantag när Rotor släpper sitt vevparti som faktiskt har en sensor per pedalarm.
För att komma runt detta "problemet" har t.ex Quark Sram Red vevparti en funktion inlagd som ger vänster/höger-balans utan att använda dubbla sensorer. 
Detta genom att systemet utgår från att all effekt som tillförs vevpartiet när du trampar ner höger fot är från höger ben och att all effekt, när höger fot är på väg upp, kommer från vänster ben. Detta antagande ger givetvis utrymme för ett visst fel men är ändå något som för vissa kan vara en givande funktion.

Nu kommer då äntligen Den Stora Nyheten för alla som redan har P2M eller som funderar på att köpa effektmätare! 
Från och med december så kommer P2M ha båda dessa saknade funktioner inbyggda och till glädje för oss som redan har köpt ett vevparti ( eller flera :P ) kan man dessutom få dom inbyggda i efterhand. Detta kräver givetvis att man skickar ner sensorn till tillverkaren i Tyskland men är ändå ngt jag med glädje kommer att göra. 
För att få balansen mellan vänster/höger ben, använder sig P2M av samma princip som Quark Sram Red.

För € 10 så lägger P2M till funktion för vänster/höger-effektbalans. För € 50 så får du både den funktionen, plus inbyggd autokorrigering av sensorn (var 30e sekund) vid temp-förändringar vilket är en förändring av både hård- och mjukvara. Frakt till Tyskland tillkommer givetvis.
P2M kommer också införa en "crash replacement" service som innebär att man vid ett haveri kan köpa en ny sensor för €345, vilket är under halva ordinarie pris.

P2M blir alltså ett väldigt svårslaget alternativ vid val av effektmätare. Flera fabrikat av vevpartier finns att välja mellan och det tillkommer dessutom nya med jämna mellanrum (oftast efter Eurobike-mässan..). 
Det billigaste alternativet från P2M, FSA Gossamer som introduceras om ett par månader, kommer kosta € 840. Det innebär att man för ca 7500;- inkl. frakt, får ett nytt vevparti med effektsensor och absolut topp-prestanda (när det gäller effektmätning). 

För att man ska ha nytta av sitt vevparti tillkommer givetvis kostnaden för en cykeldator som kan visa effekt och som är ANT+ kompatibel. Detta har många redan på sin cykel och då behöver inte det vara en tillkommande kostnads-faktor.
Själv använder jag en Garmin Edge 800 men det finns flera andra att välja mellan. Dessutom så släpper P2M en "egen" dator. Det är egentligen bara en omdöpt O_Synce-dator, jämförbar med Garmin Edge 500 i funktioner. Pris vet jag ej ännu.


Garmin Edge 800 är en av få datorer som i dagsläget kan visa balansen i kraft mellan vänster/höger ben.

Antalet datorer som kan visa vänster/höger effektbalans är mig veterligen, ännu så länge, mycket begränsat. P2M / O_synce och Garmin Edge 800 är dom jag känner till. 
Garmin Edge 500 kommer få en uppdatering som gör att även den får denna funktion. Framöver kommer säkert dom flesta datorer som kan visa effekt, även kunna visa höger/vänster balans.

7500;- eller lite mer, beroende på vilket vevparti man väljer från P2M, är fortfarande ganska mycket pengar men är ngt man kommer ha glädje av i lång tid framöver om man satsar seriöst på sin cykling. Jämfört med dom flesta andra system är P2M rena fyndet både vad gäller pris och funktion.
Så dags att börja spara?

Ojdå, det blev ganska långt det här! Hade egentligen bara tänkt skriva lite kortfattat att det är några nya effektmätare på gång och att P2M skulle få ett par uppdateringar....  :)


"No hour of life is lost that is spent in the saddle".
-Winston Churchill


EDIT (2012.10.28):
Sedan en tid tillbaka är det nu möjligt att skicka in sin sensor för uppdatering. Servicen hittas här på P2M hemsida. Dom meddelar också att alla effektmätare som är levererade efter 5e september har dom aktuella uppdateringarna.

onsdag 12 september 2012

Västeråstävlingarna Swe Cup-avslutning!

Här kommer den ngt försenade men utlovade rapporten från den gångna helgens tävlingar kring Västerås.
Sista chansen tempo i Ramnäs och Anundsloppet i Västerås.

Jag och Per Wajkert ( H 30, Team Cykelcity.se) åkte upp till Västerås på fredag eftermiddag.
GPSen var inställd på Ramnäs, ca 30 km nordväst om Västerås. Det var nämligen där som lördagens tempolopp skulle köras. En snabb besiktning av banan från bilsätet gav beskedet, en relativt platt och snabb bana. Perfekt för mig!!
Fortfarande krasslig var jag nöjd över att detta skulle bli säsongen näst kortaste tempolopp, 18,5 km, och dessutom på en bana som passade mig. Behövde göra ett bra resultat här för att säkerställa segern i totalcupen.

Övernattade på Ibis Hotel i Västerås och klockorna ställde vi på 05.15 eftersom Per skulle starta kl 08.05 och jag tio minuter senare. Frukost hade vi köpt på Maxi kvällen innan och den intogs på rummet.
Det var kallt ute, endast en handfull plusgrader.
Bilade upp till Ramnäs i god tid och kunde konstatera att det tog en stund att få upp värmen på trainer men det gick till slut.
Eftersom jag var krasslig ville jag köra en lite kortare uppvärmning än vanligt med endast ett gäng kortare inervaller. Det blev en längre uppvärmning än planerat eftersom starten försköts med en kvart. Värst var det för Per som inte fick reda på detta förrän han stod vid starten, uppvärmd och klar.
Väl efter start så fick jag, efter omständigheterna, till det ganska hyffsat. Lyckades hålla watten på en anständig nivå. Hade varit kul att köra denna banan i början av maj när man var i toppform. Då hade det kunnat gå riktigt fort...
I mål var jag ett par sekunder snabbare än Per vilket tydde på att jag trots allt gjort ganska bra ifrån mig.
Per brukar vinna tempoloppen i H30.



Det blev vinst i H40 och det innebar i sin tur också att jag säkrat segern i totalen av Swe Cup. Kunde därför köra söndagens linjelopp utan press.

Som vinnare av tempocupen fick jag en mästartröja.

Fick dessutom en Mästartröja för min vinst av tempocupen. Tyvärr fick man ingen tempodräkt och jag kan därför endast använda den vid träning eller motionslopp eftersom jag inte vill använda den på tempoloppen (eftersom en tempodräkt är mkt mer aero) kommande säsong.
Per vann också sin klass och tempocupen i H30.

Per som vinnare av Swe Cup Tempo i H30. Tyvärr kunde inte tredjepristagaren Robert Olsson
från Uddevalla CK närvara men Peter Eriksson från Fredrikhof var på plats.

Kvällen tillbringade till största delen på Quality Hotel i ett möte med Veteranrådet för att diskutera Cupens framtid och feedback på den gångna säsongen.

I stora drag så diskuterades det fram önskemål om t.ex.
-Färre Swe Cup tävlingar nästa år, kanske 14-16 stycken (från att ha varit endast ett fåtal under 2011 så blev det lite väl många i år med 24 stycken).
-Sista anmälningsdag bör vara kanske fyra dagar innan tävling.
-Efteranmälan, på plats, ska endast kosta en mindre summa, typ 50;- utöver ordinarie anmälningsavgift.
-Nummerlappar i olika färger för olika klasser vid samkörning av klasser.

En ständigt återkommande punkt var veteran-cyklingens ekonomi. Veterancyklisterna står för nästan hälften av tävlingslicenserna som betalas till Svenska Cykelförbundet, d.v.s 1700 st x 700;- = 1.190.000;-, men vi får inte speciellt mkt tillbaka. Nästan allt går till Elit och ungdomsverksamhet. Ungdomsverksamhet är givetvis ok att vi bidrar till men Eliten borde i större utsträckning betala för sig själva med en högre licensavgift.
Som många andra tycker jag att SCF borde blicka över sundet till Danmark och se hur deras system fungera med tävlingar och klassindelningar m.m.

Efter tempoloppet och prisutdelning begav vi oss tillbaka till Västerås för att besiktiga linjebanan som lågprecis i utkanten av staden, nämligen Anundshög. Jag trodde att Anundshög skulle vara en backe som vi skulle köra upp och nedför 15 gånger under loppet som var en triangelformad varvbana på 3,8 km.

Anundshög...   (Bild från Anundshög.se)

Anundshög var alltså en  fornlämning i området. Nog för att banan ändå hade en målbacke och lite höjdskillnader, som kändes när det gick undan, men det kunde givetvis ha varit mycket värre.

Eftersom jag redan var klar vinnare av totalcupen och inte kunde påverka min andraplacering i linjecupen så kunde jag köra som jag ville. Fortfarande med känningar i hals och kropp så ville jag inte sätta upp några större mål med loppet.
Vi, H40, startade tillsammans med H30 och Senior vilket innebar ett ganska stort startfält på ca 60 pers. Som vanligt skulle det bli svårt att hålla isär vilka som var ens egentliga konkurrenter. Hoppas dom tvingar fram nummerlappar i olika färger för olika klasser till nästa år.
Under dom första varven attackerades det ganska ordentligt och till slut kom en grupp på 6-7 pers loss. Hade ingen koll på vilka åkare som satt med där. Flera utbrytningsförsök följde under dom följande varven men allt blev inkört igen. Höll mig relativt långt framme i klungan mest hela tiden och började ställa in mig på att bara försöka fullfölja loppet oskadad och kanske lyckas gå i mål bland dom 10-15 första.

Det blev dock ändring på det när det var tre och ett halvt varv kvar då jag låg på Sefan Lindskogs hjul. Såg att han förberedde sig på en attack och jag insåg att detta var ett bra läge. På mitt hjul hängde starka Jonas Lorentzi på och vi fick direkt en liten lucka. Vi jobbade hårt för att dryga ut avståndet men det gick verkligen segt. Trodde faktiskt inte att jag skulle orka hålla ut. När sedan Stefan stod över ett par förningar så trodde jag det var kört. Stefan berättade efteråt att han med nöd och näppe lyckats hålla sig på hjul när Jonas och jag var uppe och drog och därför inte hade kraft att dra ngt själv vid dessa tillfällen.

Det var en skön känsla när vi passerade målet näst sista gången för att köra det sista varvet. Det var då relativt säkert att vi skulle hålla undan och nu skulle bara den inbördes ordningen avgöras. Vi kom överens om att i princip fortsätta samarbeta till den sista korsningen, ca 400 meter från mål.
Tyvärr avgjordes spurten redan i den korsningen av en dam på en Vespa. Hon ställde sig mitt i korsningen i våran färdväg och vinglade lite fram och tillbaka medan flaggvakterna försökte ge henne direktiv om vart hon skulle ta vägen. Jonas, som låg först, körde om henne på insidan medan jag och Stefan valde utsidan eftersom hon vinglade till lite. Det innebar att Jonas direkt fick en lucka på 15 meter och det var då klart att han skulle kunna vara först över linjen.
Stefan låg på mitt hjul och väntade på mitt drag. Han drog igång först och jag svarade. Målfotot fick avgöra och det blev till Stefans fördel. Väl i mål stod det klart att ingen från våran klass hade tagit sig med i utbrytningen som gick i mål före oss och Jonas, Stefan och jag blev alltså etta, tvåa och trea! =)

Jag blev mkt glad över att jag kommit i mål med ännu en utbrytning och det kändes som om jag med denna placering kunde avsluta Swe Cup med flaggan i topp och visa att det inte var ngn tillfällighet att jag vann totalcupen.

Efteråt följde en mycket märklig prisutdelning som gjorde mig och många andra besvikna.
Enligt plan skulle det bli tre prisutdelningar i varje klass. En för loppet, en för linjecupen och en för totalcupen (linje+tempo).
Trots stora startfält och en anmälningsavgift på 250;- så hade arrangören inte ombesörjt några priser till dom tre främsta i loppet. Dessutom fick bara segraren stiga upp på pallen! Hur kul var det för honom att stå där själv? Det såg ju ut som om han vunnit utan att ha ngt motsånd!
VÄLDIGT DÅLIGT VÄSTERÅS CK!
Väserås CK stod inte för priserna på linjecupen och totalcupen utan endast för loppet så dom har ju inte det att skylla på.

Sedan följde prisutdelning för linjecupen där jag alltså blev två. Med lite mindre otur på ett par tävlingar och om jag inte stått över ett linjelopp så hade jag nog fått ta steget högst upp men nu är det som det är med den saken.'

Prispallen för Linjecupen
Direkt efter följde prisutdelning för Swe Cup totalt och där fick jag återigen kliva överst på pallen.

Prispallen för Swe Cup totalt. =)
Blev även här besviken på priserna eftersom det på Cykelförbundets hemsida är utlovat "Ett större pris till segraren i totalcupen samt plaketter till 1, 2 och 3:an i varje klass".
Vi fick endast plaketter och när jag frågade en av dom ansvariga (sitter i både Veteranrådet och SCF styrelse) om det "stora" utlovade priset så sa hon att dom inte hade fått ngt (från SCF) men att hon hoppades kunna återkomma i frågan. Vi får se...

Sa till henne, med glimten i ögat, att jag kunde maila henne mitt kontonr så kunde dom sätta in priset där. =P

Helgens prisskörd. Guldmedalj för vinst i tempoloppet. Guldplakett för vinst i Swe Cup Tempo, guldplakett för vinst i Swe Cup Totalt och en silverplakett för andraplatsen i Swe Cup Linje.
VAR ÄR DET UTLOVADE "STORA PRISET"?
Nu har jag några vilodagar innan det är dags att ladda för höst,vinter och vår-träning igen.

Tack till alla er som redan gratulerat mig genom t.ex Facebook eller irl! =)

Bjuder på två citat idag!! =)

It isn't hard to be good from time to time in sports.
What's tough is being good every day.

-Willie Mays


All men dream but not equally. Those who dream by night in the dusty recesses of their minds wake in the day to find that it was vanity; but the dreamers of the day are dangerous men, for they may act their dream with open eyes to make it possible.
-T.E. Lawrence