Intervallerna är tillbaka!

Vill börja med att nämna att jag efter kraschen vid linjeloppet i Köpenhamn har haft en bra dialog med Marcus Larsson som orsakade den. Vill ge honom en eloge för att han hörde av sig. Långt ifrån alla som hade gjort det misstänker jag.

Medaljen från tempoloppet i Helsingör som betyder att jag kvalat till  UWCT VM-final i Italien.

Efter att ha slickat såren och sett över utrustningen i måndags har träningen åter flutit på med spinning i tisdags, hårda intervaller på trainern i tisdags, backintervaller igår och 4 x 10 min intervaller på tempocykeln idag i "nästan tävlingsutstyrsel" och i tävlingsfart.
Dammade av förra årets tempohjälm, min Giro Selector, för att testa skillnaden mot min nya Kask Bambino.
Förutom att jag tror att även Giro-hjälmen är en "snabb" hjälm så måste jag ändå säga att Kask-hjälmen är grymmare på många sätt. Vilken som är "snabbast" är svårt att veta utan en vindtunnel eller omfattande tester på väg men känslan och utförandet på Kask-hjälmen är överlägsen.

Testade min gamla tempohjälm på träningen idag.

I morgon känner jag att det är läge för återhämtning i form av ett lätt rull-pass. Har kört riktigt hårt nu några dagar. Blir tyvärr inget distanspass i helgen och det är två veckor till nästa tävling. Hoppas formen håller i sig!

Tävlingsrapport från UWCT Linjelopp i Köpenhamn: Kul i 65 km...

Eftersom det varit lite att pyssla med efter helgen har rapporten dröjt lite...

Det var goda förhållanden för ett lyckat linjelopp, och VM-kval, i Köpenhamn på söndagen. Uppehåll men möjligtvis lite för svalt. Hade det varit ngn gradvarmare hade jag kastat armvärmarna innan start.
Starten var uppdelad i sex startfållor och totalt var det nog ca 900 startande som skulle köra dom 145 kilometerna. I varje startfålla stod eller flera åldersklasser.
Precis som vid tempoloppet i fredags så var det väldigt blandad standard på cyklisterna.
Dom släppte startfållorna två och två vilket innebar att vi efter start var en rejäl klunga på några hundra personer i ålder mellan 30-45. Min åldersgrupp stod i första startfållan och jag stod långt fram från början så jag behövde inte hetsa för att plocka placeringar i början. Däremot var det många andra som hetsade och det var mycket krascher.

Stort antal motorcyklar med kommissarier

Starten har gått!

Det var masterstart dom första kilometerna och det var egentligen först när vi kommit utanför Köpenhamn som det var möjligt att gasa ordentligt. När det öppnade upp sig och vi fick lite kantvind så var det mycket attackcykling och efter ett tag så var inte klungan en stor grupp längre utan ett väldigt splittrat fält. Jag hade inga problem med att ligga med i täten och kunde köra lite som jag ville.
Var nära att bli meddragen i ett par vurpor men med lite tur så lyckades jag hålla mig på hjulen. Tankarna som for genom huvudet var dock att nästa gång kanske det inte går lika bra...

Det första grusvägspartiet var 1200 m långt och underlaget var mycket löst.

Vilket drabbade vissa på detta sätt.

Och andra på detta sätt. Med bra däck så brukar även grus funka utan problem!
Själv hade jag nylimmade 25 mm tubdäck

Vi var en grupp med folk från flera åldersklasser som låg i första gruppen med bra fart. Det hade kunnat bli ett riktigt fint resultat om inte "om" funnit.
Två svenskar kvar i gruppen, jag och Marcus Larsson (Team Kungälv). Tyvärr var han ouppmärksam vid ett tillfälle när asfaltskanten inte var lika rak som vägen (kan ses på bilden nedan), utan den bildade en ojämn båge in på vägbanan just här. Kanten var också hög och kraschen var given om man hamnade i gruset jämte. Jag låg på hans hjul och hade ingen chans att komma undan.
Farten var säkert en bit över 50 km/tim när han började sladda. Jag bromsade allt vad jag hade men tyvärr hade han och hans cykel högre friktion än mina däck.....
Det känns ändå som att jag fick ner farten skapligt innan jag körde över hans cykel och flög iväg.
"Klev av" min cykel i luften och landade ståendes på höger häl med bakåtvikt, sätter mig på rumpan och glider sedan med övre delen av ryggen och hjälmen tills jag slutligen snurrar ett varv och stannar i vägkanten.

Här är faktiskt en bild på vurpan och man ser Marcus på asfalten. Jag är skymd bakom raden av cyklister men  är förmodligen i luften eller på marken någonstans...

Klarar mig efter omständigheterna väldigt bra men konstaterar direkt att jag inte kommer kunna fortsätta eftersom bakväxeln hänger och dinglar löst i kedjan.
Marcus är ganska ordentligt uppskrapad men kan efter lite omplåstring och ett nytt däck fortsätta tillsammans med några kompisar som stannat för att hjälpa till. Själv var jag mest riktigt irriterad och valde att inte säga så mycket eftersom det inte skull göra ngn skillnad.
Som alla säkert förstår så vill man inte vurpa på en cykel i dom hastigheter vi kör i men min åsikt är att det var en onödig vurpa eftersom vägen var rak, gott om plats och sikten god. Med full fokus så hade alla klarat sig i mål.

Som David Millar sa 2011:
'Cycling is such a stupid sport. Next time you are in a car travelling at 40mph think about jumping out – naked. That's what it's like when we crash.' 

Själv har jag bara lättare skrapsår och är lite öm och stel men jag klarade mig alltså relativt bra. Cykeln behöver ett nytt växelöra, ny Di2-kabel till bakväxeln och ny styrlinda sedan är den så gott som återställd igen.
Tröjan fick sig också en reva och hjälmen blev lite tilltryckt. Dags för ny hjälm kanske?
Är givetvis glad över att jag inte skadade mig mer och dessutom så var inte denna tävling en av dom viktigare på säsongen eftersom jag med stor sannolikhet inte kommer åka till VM i september.
I vilket fall så är jag kvalificerad till Tempo-VM och linjebanan i Italien är otroligt tuff med målgång efter en stigning på 1600 höjdmeter = inget för mig med min vikt.

Hade varit kul att vara med i slutspurten in mot mål!

Under gårdagen blev det, förutom det givna umgänget med familjen, en genomgång av utrustning och att packa upp efter helgens äventyr i stället för att blogga och träna.

Inte så lätt att fullfölja racet när bakväxeln hänger löst i kedjan...

Idag är det träningsdags (spinning) igen och nu gäller det att försöka konservera, eller förbättra formen, till nästa tävling som blir första helgen i juni. Vill inte att det ska bli som förra året då jag hade som sämst form mitt i sommaren...


Kanske lite att ta i men stämmer ibland:
"Everything ends badly, otherwise it wouldn't end" 

Tävlingsrapport från UWCT Tempolopp i Helsingör

Börjar med att göra en korrektion på mitt senaste inlägg där jag skrev om gårdagens och morgondagens tävlingar. Tävlingen var öppen för alla från 16 års ålder med uppdelning i åldersklasserna 16-29, 30-34, 35-39, 40-44, 45-49, 50-54, 55-59, 60-64 och 65+.

Tempoloppet som jag körde igår kallas för "världens största tempolopp" av arrangören, 700 startplatser fanns det. På startlinjen fanns allt mellan Elitåkare till riktiga tt-nybörjare på vanliga linjecyklar, detta skulle så småningom ställa till det lite för mig... En och annan triathlet fanns också på plats.
Hela arrangemanget är  mycket proffsigt och mycket publik. I Danmark är intresset för cykel mycket större än i Sverige. Riktig startramp på torget i centrala Helsingör.

Start i centrala Helsingör. Här sekunder kvar innan jag rullar iväg.

Jag kom till Helsingör i någorlunda god tid. Ville om möjligt hinna se delar av banan åtminstone från bilen. Det tog en stund att lokalisera sig. Vägarna skulle stängas av ganska tidigt men lyckades iaf se delar av banan. 
Det tog ganska lång stund innan jag hittat en vettig parkeringsplats och så småningom hämtat nummerlapp m.m. Blev struliga förberedelser och tyvärr en ganska kort och dålig uppvärmning. 
Hade en dryg km till starten från där jag parkerat. Det fanns dessutom en järnväg, där bommarna fälldes några gånger per timme, mellan mig och starten. 
Rullade därför mot starten redan 20 minuter innan min planerade starttid, 15.05.

Några minuter innan start.

Startfältet var uppdelat i startgrupper om 55 minuter/110 cyklister. Ny start var 30e sekund alltså.
När man anmälde sig fick man välja mellan vilka klockslag man önskade starta och dessutom uppge förväntad ungefärlig snitthastighet. Jag anmälde mig i januari och lite optimistiskt och utan att studera banan närmare, så uppgav jag 47 km/tim som snitthastighet. Jag var därför seedad att starta först i min startgrupp och startade då fem minuter efter den sista cyklisten i startgruppen före.

Starten har gått.

Alla cyklister hade en ledarmotorcykel framför sig dom första och sista kilometerna ut/in Helsingör. Banan var bitvis mycket teknisk och gick mestadels på smala vägar med ganska dålig asfalt. Det var också ganska kuperat med 209 höjdmeter på knappt 27 km. 

30 m efter start.  Mycket smärta väntar....

Som tur var så tror jag alla startande slapp nederbörd så det enda som varierade var vinden som var som kraftigast ungefär när jag startade. Om det var bra eller dåligt har jag inte riktigt bestämt mig för ännu men är å andra sidan inget jag kan påverka nu.

Knixigt och smalt i över 50 km/tim in mot mål.

Jag hade iaf ganska mycket medvind ut till vändpunkten och det bör ha bidragit till till att jag vid vändpunkten var bara ngn hundradel från snabbaste cyklist. Däremot så tappade jag mycket på tillbakavägen jämfört med vissa andra som startade tidigare resp. senare. 
Redan efter ca 10 km började jag komma ifatt cyklister som startat fem minuter eller mer före mig. Hade flera gånger lite problem att köra om p.g.a dom tighta vägarna men störst problem blev det dom sista kilometerna in mot mål då jag även var tvungen att köra om andra cyklisters ledarmotorcyklar. 
Tyvärr fick jag därför bromsa ganska mycket i den långa men lite krokiga backen ner till mål. 

Vid ett idealiskt lopp och om jag känt till banan är jag övertygad om att jag kunnat vara med och fightas om förstaplatsen men slutade nu som "first looser" på en andraplats i min klass med 113 startande.
Tid 35:48, snitthastighet: 44,4 km/tim.
Av alla som gick i mål, 603 st, så hade jag femte bästa tid och var bästa icke dansk. 
Det resultat som räknas är dock i min åldersklass. Så det blir till att stanna kvar på prisutdelning efter linjeloppet i morgon. =)
Med detta resultat så är jag med god marginal kvalificerad till UWCT Tempo-VM I Italien i September. =)

Laddar nu för morgondagens 145 km långa linjelopp i och omkring Köpenhamn. 915 hm och två stycken grus/pavéavsnitt, 1200 m resp. 700 m, ska avverkas och jag har limmat ett par nya 25 mm tuber på ett par Cosmic Carbone SSC.

Start kl 09.00 i första startgrupp i morgon

Startnummer på sadelstolpen.

Tidtagningschip på framgaffeln och nya 25 mm tubdäck.

Banprofil fastklistrad på styrstammen.

"Life is like riding a bicycle. In order to keep your balance, you must keep moving." ~ Albert Einstein

VM-kval eller Växjötrampet?

I morgon är det dags för motionsloppet Växjö-trampet. Det anordnas av våran klubb och jag kommer tyvärr inte delta i år heller.
Förra året avstod jag eftersom jag var ganska krasslig dagarna innan start och i år avstår jag eftersom jag ska köra 2 x VM-kval, tempo på fredag och linje på söndag. Blir lite väl bra med mil om jag kör Växjötrampet dagen innan tempoloppet...

I landsvägscykling finns det åtminstone tre sätt att bli världsmästare som vuxen. 
Det mest uppenbara är givetvis det VM som man brukar se på tv och som i första hand består av proffsåkare.
Som amatör och vanlig dödlig finns det dock ett par andra vägar. 
EDIT 11/5: UWCT har en åldersgräns på 16 år för båda könen medan WMCF har åldergräns på 16 år för kvinnor och 30 år för män. Åldersklasserna är uppdelade i 16-29, 30-34, 35-39, 40-44, osv.
Däremot så spelar det inte ngn roll vad du har för cykellicens hemma i Sverige eller om du har ngn över huvud taget!

Ett alternativ är WMCF (World Masters Cycling Federation) Championship som varje år arrangerar VM i St Johann im Tirol i Österrike. Det avgörs i år i månadsskiftet augusti/september.
Här har vi en svensk som varit framgångsrik på senare år, i Jan Karlsson, Ik Vinco, som förra året tog VM-guld i tempo och silver i linje i klassen H 60.
Detta VM kräver inget som helst kval utan det är bara att anmäla sig, som till vilken tävling som helst, och sedan åka dit och köra. 

Det andra alternativet är det UCI (Union Cycliste Internationale) som anordnar, precis som "proffs-VM".
UCI World Cycling Tour, UWCT; är en serie på tretton kvaltävlingar till VM-finalen som går 19-22 september i Trento, Italien. Det räcker med att delta i en kvaltävling för att kvalificera sig, "bara" man lyckas komma i mål bland dom 25% bästa i resultatlistan i sin åldersklass. 

UCI World Cycling Tour "Copenhagen Gran Fondo" är den kvaltävling som ligger närmast för oss svenskar och det är alltså här jag anmält mitt deltagande.
Det är först ett tempolopp (28 km) på fredag med start och mål i centrala Helsingör. På söndag blir det linjelopp (145 km) med start i centrala Köpenhamn. Båda loppen går på vägar som är avstängda för annan trafik!
Det är rejält stora startfält. Max deltagarantal i tempo är 700 pers och på linjeloppet 2500 pers.
Jag tror att det är nära på slutsålt. Vet ej hur många konkurrenter jag har i min åldersklass men H 40 tror jag är största gruppen.
Även om jag skulle kvalificera mig till VM är det högst osannolikt att jag åker till VM i Italien i september men man vet ju aldrig..

Tyvärr har man ingen som helst uppbackning av SCF utan man får bekosta allt själv och även köpa landslagsdräkt om man vill köra i en sådan vid eventuellt VM-finaldeltagande (ev kan man få låna en dräkt??). Trist!

Ska iaf bli en kul upplevelse att köra båda dessa lopp eftersom det utlovas en ytterst proffsig inramning och det stora, och internationella, deltagarantalet är ju inget man är van vid från svenska tävlingar.

Tävlingsrapport nr 2 från Stockholm, Hofvettempot

P.g.a lång hemfärd kommer rapporten idag.

Även söndagens tempolopp var 30 km långt och kuperat (230 hm enligt Garmin).
Det var dessutom ännu blåsigare än på lördagen och vindarna gjorde det riktigt kämpigt bitvis. Kasten man fick av vinden var inte att leka med. I synnerhet i den längsta backen på vägen tillbaka efter vändpunkten höll man hårt i pinnarna i över 70 km/tim =P nerför. Uppför samma nästan 800 meter långa backe, på vägen till vändpunkten, så gick det inte riktigt lika fort....
Fördelen med att vara så storväxt som jag, är att man bättre klarar av sådana förhållanden även med högprofilhjul. Någon gång ska det ju vara ett plus att vara storväxt, också i cykel. =)

Jag var på plats i god tid och fick till min bästa pre-start procedur hittills. Uppvärmningen var klart godkänd och jag har nu gjort om den lite. Den är nu ungefär 30 minuter lång i stället för 46 minuter.
Fick rapporter om luriga vinförhållanden ute på banan från folk med tidiga starttider.

Första 7-8 km efter start, och första kilometerna efter vändpunkten, var hårdast med mycket uppför och motvind. Var nere i riktigt låga hastigheter här men jag använde min effektmätare på bästa sätt och höll noga koll på min ansträngning för att inte gå för hårt. I det långa loppet lönade det sig och jag körde om en 5-6 stycken av dom som startat framför mig.
I mål slutade tiden på 39:33,8 och med det så vann jag min klass med drygt två och en halv minut och var ca 25 sekunder snabbare än näst snabbaste cyklist för dagen, som var vinnaren i Elit-klassen.
Jag var också 1 minut snabbare än förra året på samma bana och liknande förhållanden (lite mindre blåsigt då)

Även denna helg slapp vi regn och det hoppas jag är en trend som står sig resten av säsongen! =)

Har sett många rapporter om andra Lammhultcyklister som varit i farten på diverse tävlingar i helgen och där står väl Klaes Jahnsén vinst i Wendes två-dagars ut som ett riktigt fint resultat. Grattis till honom och alla andra som presterat i helgen!

GO FASTER, THE SUFFERING WILL BE OVER SOONER!!

Tävlingsrapport från Stockholm, SMACK-tempot

Med start och mål i Odensala strax norr om Märsta och med en bana som rundar delar av Arlanda landningsbana.
Ganska kuperat för att vara tempo. 208 höjdmeter på 30 km och en asfaltsbeläggning som bitvis var riktigt risig. Ut till vändpunkten var det mer med- än motvind och givetvis tvärtom hem till målet igen.
Solen sken men det var stundtals riktigt blåsigt.

Strulade även idag onödigt mycket med min utrustning men fick iaf till en hyffsad uppvärmning.

Jämfört med förra helgens tempolopp så tryckte jag ett par watt mer men både tid och hastighet var givetvis lite sämre pga backarna. Kul var att det gick 46 sekunder snabbare än förra året vid ca 20 w färre i år. =)
Något har jag gjort rätt iaf vid val av utrustning, sittposition, träning och viktnedgång. =)

Bild tagen av Niklas Källström

Ganska svårt att få till flytet på den här typen av banor men jag är mycket nöjd iaf.
Har inte den exakta snitthastigheten eftersom jag inte startade cykeldatorn förrän efter några hundra meter. Bör ha varit strax över 45 km/tim.

Delar av dagens trevliga resultatlista.

Tiden i mål var 39:37 vilket var nästan två minuter snabbare än tvåan i min klass. Precis som förra helgen hade jag vunnit oavsett vilken klass jag ställt upp i, närmast kom vinnaren i Elit som var ca 30 sek långsammare än mig. =)

Lite bilder finns på duktiga fotografens Niklas Källströms blogg.

Även i morgon väntar ännu en kuperad tempobana som ligger ytterligare några mil längre norrut vid Vira Bruk. Även den banan är 30 km.

Tack för alla hälsningar och gratulationer som jag fått på olika sätt!
I morgon kör vi igen!