onsdag 12 september 2012

Västeråstävlingarna Swe Cup-avslutning!

Här kommer den ngt försenade men utlovade rapporten från den gångna helgens tävlingar kring Västerås.
Sista chansen tempo i Ramnäs och Anundsloppet i Västerås.

Jag och Per Wajkert ( H 30, Team Cykelcity.se) åkte upp till Västerås på fredag eftermiddag.
GPSen var inställd på Ramnäs, ca 30 km nordväst om Västerås. Det var nämligen där som lördagens tempolopp skulle köras. En snabb besiktning av banan från bilsätet gav beskedet, en relativt platt och snabb bana. Perfekt för mig!!
Fortfarande krasslig var jag nöjd över att detta skulle bli säsongen näst kortaste tempolopp, 18,5 km, och dessutom på en bana som passade mig. Behövde göra ett bra resultat här för att säkerställa segern i totalcupen.

Övernattade på Ibis Hotel i Västerås och klockorna ställde vi på 05.15 eftersom Per skulle starta kl 08.05 och jag tio minuter senare. Frukost hade vi köpt på Maxi kvällen innan och den intogs på rummet.
Det var kallt ute, endast en handfull plusgrader.
Bilade upp till Ramnäs i god tid och kunde konstatera att det tog en stund att få upp värmen på trainer men det gick till slut.
Eftersom jag var krasslig ville jag köra en lite kortare uppvärmning än vanligt med endast ett gäng kortare inervaller. Det blev en längre uppvärmning än planerat eftersom starten försköts med en kvart. Värst var det för Per som inte fick reda på detta förrän han stod vid starten, uppvärmd och klar.
Väl efter start så fick jag, efter omständigheterna, till det ganska hyffsat. Lyckades hålla watten på en anständig nivå. Hade varit kul att köra denna banan i början av maj när man var i toppform. Då hade det kunnat gå riktigt fort...
I mål var jag ett par sekunder snabbare än Per vilket tydde på att jag trots allt gjort ganska bra ifrån mig.
Per brukar vinna tempoloppen i H30.



Det blev vinst i H40 och det innebar i sin tur också att jag säkrat segern i totalen av Swe Cup. Kunde därför köra söndagens linjelopp utan press.

Som vinnare av tempocupen fick jag en mästartröja.

Fick dessutom en Mästartröja för min vinst av tempocupen. Tyvärr fick man ingen tempodräkt och jag kan därför endast använda den vid träning eller motionslopp eftersom jag inte vill använda den på tempoloppen (eftersom en tempodräkt är mkt mer aero) kommande säsong.
Per vann också sin klass och tempocupen i H30.

Per som vinnare av Swe Cup Tempo i H30. Tyvärr kunde inte tredjepristagaren Robert Olsson
från Uddevalla CK närvara men Peter Eriksson från Fredrikhof var på plats.

Kvällen tillbringade till största delen på Quality Hotel i ett möte med Veteranrådet för att diskutera Cupens framtid och feedback på den gångna säsongen.

I stora drag så diskuterades det fram önskemål om t.ex.
-Färre Swe Cup tävlingar nästa år, kanske 14-16 stycken (från att ha varit endast ett fåtal under 2011 så blev det lite väl många i år med 24 stycken).
-Sista anmälningsdag bör vara kanske fyra dagar innan tävling.
-Efteranmälan, på plats, ska endast kosta en mindre summa, typ 50;- utöver ordinarie anmälningsavgift.
-Nummerlappar i olika färger för olika klasser vid samkörning av klasser.

En ständigt återkommande punkt var veteran-cyklingens ekonomi. Veterancyklisterna står för nästan hälften av tävlingslicenserna som betalas till Svenska Cykelförbundet, d.v.s 1700 st x 700;- = 1.190.000;-, men vi får inte speciellt mkt tillbaka. Nästan allt går till Elit och ungdomsverksamhet. Ungdomsverksamhet är givetvis ok att vi bidrar till men Eliten borde i större utsträckning betala för sig själva med en högre licensavgift.
Som många andra tycker jag att SCF borde blicka över sundet till Danmark och se hur deras system fungera med tävlingar och klassindelningar m.m.

Efter tempoloppet och prisutdelning begav vi oss tillbaka till Västerås för att besiktiga linjebanan som lågprecis i utkanten av staden, nämligen Anundshög. Jag trodde att Anundshög skulle vara en backe som vi skulle köra upp och nedför 15 gånger under loppet som var en triangelformad varvbana på 3,8 km.

Anundshög...   (Bild från Anundshög.se)

Anundshög var alltså en  fornlämning i området. Nog för att banan ändå hade en målbacke och lite höjdskillnader, som kändes när det gick undan, men det kunde givetvis ha varit mycket värre.

Eftersom jag redan var klar vinnare av totalcupen och inte kunde påverka min andraplacering i linjecupen så kunde jag köra som jag ville. Fortfarande med känningar i hals och kropp så ville jag inte sätta upp några större mål med loppet.
Vi, H40, startade tillsammans med H30 och Senior vilket innebar ett ganska stort startfält på ca 60 pers. Som vanligt skulle det bli svårt att hålla isär vilka som var ens egentliga konkurrenter. Hoppas dom tvingar fram nummerlappar i olika färger för olika klasser till nästa år.
Under dom första varven attackerades det ganska ordentligt och till slut kom en grupp på 6-7 pers loss. Hade ingen koll på vilka åkare som satt med där. Flera utbrytningsförsök följde under dom följande varven men allt blev inkört igen. Höll mig relativt långt framme i klungan mest hela tiden och började ställa in mig på att bara försöka fullfölja loppet oskadad och kanske lyckas gå i mål bland dom 10-15 första.

Det blev dock ändring på det när det var tre och ett halvt varv kvar då jag låg på Sefan Lindskogs hjul. Såg att han förberedde sig på en attack och jag insåg att detta var ett bra läge. På mitt hjul hängde starka Jonas Lorentzi på och vi fick direkt en liten lucka. Vi jobbade hårt för att dryga ut avståndet men det gick verkligen segt. Trodde faktiskt inte att jag skulle orka hålla ut. När sedan Stefan stod över ett par förningar så trodde jag det var kört. Stefan berättade efteråt att han med nöd och näppe lyckats hålla sig på hjul när Jonas och jag var uppe och drog och därför inte hade kraft att dra ngt själv vid dessa tillfällen.

Det var en skön känsla när vi passerade målet näst sista gången för att köra det sista varvet. Det var då relativt säkert att vi skulle hålla undan och nu skulle bara den inbördes ordningen avgöras. Vi kom överens om att i princip fortsätta samarbeta till den sista korsningen, ca 400 meter från mål.
Tyvärr avgjordes spurten redan i den korsningen av en dam på en Vespa. Hon ställde sig mitt i korsningen i våran färdväg och vinglade lite fram och tillbaka medan flaggvakterna försökte ge henne direktiv om vart hon skulle ta vägen. Jonas, som låg först, körde om henne på insidan medan jag och Stefan valde utsidan eftersom hon vinglade till lite. Det innebar att Jonas direkt fick en lucka på 15 meter och det var då klart att han skulle kunna vara först över linjen.
Stefan låg på mitt hjul och väntade på mitt drag. Han drog igång först och jag svarade. Målfotot fick avgöra och det blev till Stefans fördel. Väl i mål stod det klart att ingen från våran klass hade tagit sig med i utbrytningen som gick i mål före oss och Jonas, Stefan och jag blev alltså etta, tvåa och trea! =)

Jag blev mkt glad över att jag kommit i mål med ännu en utbrytning och det kändes som om jag med denna placering kunde avsluta Swe Cup med flaggan i topp och visa att det inte var ngn tillfällighet att jag vann totalcupen.

Efteråt följde en mycket märklig prisutdelning som gjorde mig och många andra besvikna.
Enligt plan skulle det bli tre prisutdelningar i varje klass. En för loppet, en för linjecupen och en för totalcupen (linje+tempo).
Trots stora startfält och en anmälningsavgift på 250;- så hade arrangören inte ombesörjt några priser till dom tre främsta i loppet. Dessutom fick bara segraren stiga upp på pallen! Hur kul var det för honom att stå där själv? Det såg ju ut som om han vunnit utan att ha ngt motsånd!
VÄLDIGT DÅLIGT VÄSTERÅS CK!
Väserås CK stod inte för priserna på linjecupen och totalcupen utan endast för loppet så dom har ju inte det att skylla på.

Sedan följde prisutdelning för linjecupen där jag alltså blev två. Med lite mindre otur på ett par tävlingar och om jag inte stått över ett linjelopp så hade jag nog fått ta steget högst upp men nu är det som det är med den saken.'

Prispallen för Linjecupen
Direkt efter följde prisutdelning för Swe Cup totalt och där fick jag återigen kliva överst på pallen.

Prispallen för Swe Cup totalt. =)
Blev även här besviken på priserna eftersom det på Cykelförbundets hemsida är utlovat "Ett större pris till segraren i totalcupen samt plaketter till 1, 2 och 3:an i varje klass".
Vi fick endast plaketter och när jag frågade en av dom ansvariga (sitter i både Veteranrådet och SCF styrelse) om det "stora" utlovade priset så sa hon att dom inte hade fått ngt (från SCF) men att hon hoppades kunna återkomma i frågan. Vi får se...

Sa till henne, med glimten i ögat, att jag kunde maila henne mitt kontonr så kunde dom sätta in priset där. =P

Helgens prisskörd. Guldmedalj för vinst i tempoloppet. Guldplakett för vinst i Swe Cup Tempo, guldplakett för vinst i Swe Cup Totalt och en silverplakett för andraplatsen i Swe Cup Linje.
VAR ÄR DET UTLOVADE "STORA PRISET"?
Nu har jag några vilodagar innan det är dags att ladda för höst,vinter och vår-träning igen.

Tack till alla er som redan gratulerat mig genom t.ex Facebook eller irl! =)

Bjuder på två citat idag!! =)

It isn't hard to be good from time to time in sports.
What's tough is being good every day.

-Willie Mays


All men dream but not equally. Those who dream by night in the dusty recesses of their minds wake in the day to find that it was vanity; but the dreamers of the day are dangerous men, for they may act their dream with open eyes to make it possible.
-T.E. Lawrence 



6 kommentarer:

  1. Sluta gnäll, du fick ju en massa fina plaketter och medalj, det är bättre än en jättestor chokladkaka :)!

    /Bjarne

    SvaraRadera
  2. Jag gillar choklad! =)

    Skämt åsido ,jag tycker verkligen att det ska vara ett större pris om dom nu lovat det.
    Jag har givetvis inte kört cupen för att vinna just det "stora" priset utan jag har kört för att jag gillar att cykla och att tävla mot likasinnade.

    Precis som jag skriver så bidrar veteranerna med ganska mycket pengar till SCF och dessutom så är det så att veteranerna ofta också är dom som är mest engagerade i dom olika klubbarna ute i landet.
    Många klubbar skulle försvinna eller fungera dåligt om veteranerna slutade engagera sig i klubbverksamhet p.g.a att dom känner att dom inte får ngt tillbaka när dom själva vill tävla.

    Lite mer uppskattning från SCF skulle inte skada!!

    SvaraRadera
  3. På den först prispallen står två och tre åt fel håll!

    Angående licenser tycker jag att man ska ta bort licenskravet helt och hållet det försvårar bara för alla nya som vill börja tävla. Det har man gjort i skidor. Där gjorde man ett avtal med Vasaloppet som med en liten höjning av avgiften såg till att alla som startar i ett skidlopp automatiskt har försäkring mm.
    Man borde kunna göra samma avtal mellan Vätternrundan och cykelvasan. Höj avgiften i dessa lopp med 50kr och licensen behövs inte mer.
    Gimonäs CK
    Anders Olsson

    SvaraRadera
  4. Anders, ingen dum idé.

    Ngt borde iaf göras, både för att det ska var enkelt för nybörjare som vill köra tävlingar och även attraktivt för dom äldre som vill fortsätta tävla men inte vill köra Elit eller Seniortävlingar.

    Det var därför folk nästan gick fel ibland på prispallen. :)

    SvaraRadera
  5. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  6. Som jag upplever det hela.
    Jätte många gillar att cykla och kör gärna motionslopp. Om någon av dessa personer kommer till en tävling för att prova på riktigt. Möts man av följande.
    1. Är du med i en cykelklubb? Nej = gå hem.
    (Om det är en flexibel arrangör så fixar dom det på plats.)
    2. Har du licens? Nej = gå hem eller betala 125kr extra du får köra i Hsport.
    Hsport frågar den ny cyklisten? Ja, där kör alla som inte har licens! Dvs dom du brukar köra med i motionslopp. Samtidigt startar H60 och H70.
    Var det detta den nye cyklisten ville? Nej.
    Kommer han tillbaka och provar igen? Nej!
    Gimonäs CK
    Anders Olsson

    SvaraRadera