Backsprint (2a plats), Linjelopp (1a plats) och kräk!!

Giro de Kind, med två etapper som ingår i Swe Cup, har avverkats i helgen och jag är nu tillbaka i topp. Inga problem med prylar denna helgen. =)

Medaljerna hade samma färg oavsett placering, dessa är för en 1a och en 2a plats. Pokalen är för totalsegern!

Lördagen innebar back-sprint vilket är som ett tempo-lopp uppför en backe. Inte direkt min starka sida... Sträckan som skulle avverkas var bara 2,5 km men höjd-skillnaden var 90 hm varav i stort sett alla kom dom sista 1,75 km. Två kortare sektioner var upp mot 12% men mestadels uppskattar jag att lutningen låg mellan 4-6%. Har ju fördelen av att kunna köra med effektmätare och det var också den jag litade på under hela åket. Väl medveten om att jag för tillfället inte är i toppform så ville jag ändå sikta in mig på en snitteffekt på strax under 500 W. Lyckades få 471 W i snitt och en hastighet på 28,3 km/tim. Det räckte till en andra-plats, ca 7 sek efter vinnaren. Var mentalt inställd på att jag förmodligen inte skulle vinna detta loppet och är därför ganska nöjd med 2a plats.
Positivt var att jag lyckades hålla min värsta konkurrent i Swe Cup bakom mig på 3e plats.
Vädret var också ok med uppehåll.

Söndagens linje-lopp blev en blöt historia med stundtals kraftigt regn. Inte lika kallt som förra helgen i Stockholm dock. Fem varv x ca 21 km skulle avverkas i kuperad terräng.
Vi var tre från Lammhult Cyklisterna på start-linjen. Förutom undertecknad var även Stefan Carlsson och Ulf Kans med.

Vi (H 40) körde ihop med H30 och det gällde att hålla isär vilka som var ens egentliga  konkurrenter.
Det märktes redan under dom första kilometrarna vilka som var sugna på att köra på riktigt. Efter knappt halva första varvet sticker Peter Eriksson och Robert Olsson, båda H30, iväg och jag insåg att det nog är en utbrytning att satsa på. Gjorde ett försök att brygga upp från klungan och fick med mig Tomas Nilsson (min närmaste konkurrent i cupen). Efter riktigt hårt slit så kommer vi båda ikapp Peter och Robert och vi får direkt igång ett riktigt fint samarbete. Farten är hög och vi har nog ett försprång på ca en minut vid första varvningen. Tyckte att jag själv bidrog kraftigt till att öka avståndet till förföljarna genom att göra riktigt hårda förningar. Detta höll dock på att straffa sig i slutet av loppet då jag framför allt efter näst sista varvningen, i backen ut från Svenljunga, hade en ordentlig kris. Båda benen låste sig i kramp och pulsen sköt i höjden. Som tur var valde dom andra tre i utbrytningen att inte ta fördel av detta utan dom höll igen och vi fortsatte tillsammans.

Loppet fick en lite speciell utveckling eftersom Elit och Senior-klasserna körde på banan samtidigt som oss.
Dom släpptes ut på banan med en tidsförskjutning som enligt arrangören/kommissarierna borde innebära att vi aldrig skulle behöva få kontakt med varandra.
Men vi i utbrytningen höll hög fart och hade en snitthastighet på närmare 42 km/tim. Vi körde alltså ikapp, och om, Elit och Senior-klungan. Vi låg och drog dom i flera km innan dom ökade farten i samband med utbrytningsförsök som vi inte behövde bry oss om. Vi i utbrytningen samlade ihop oss och la oss sist i deras klunga. Vi ville inte riskera att få en bestraffning för att vi blandat oss med dom. Hängde på denna klungan i ett varv innan vi släppte  kontakten. Efter några kilometer var vi dock ikapp igen.
Strax innan sista varvningen snackade vi i utbrytningen ihop oss och beslutade att köra sista varvet på egen hand. Detta för att vi skulle kunna ha en rättvis uppgörelse när vi så småningom skulle göra upp om placeringarna.
När vi gick ut på sista varvet hade vi ett snitt på 42 km/tim och avståndet ner till våra förföljare var omkring 6 min. Vi hade dock ingen aning om tidsavstånden men kände oss ändå rätt säkra på att klungan inte lyckats hålla våran hastighet. Så sista varvet blev lite lugnare och lite katt och råtta-lek. Ingen gjorde särskilt hårda eller långa förningar.
Ca 3 km (?) från mål sticker Peter E iväg och Robert O måste givetvis svara på attacken. Jag och Tomas behövde inte bry oss om dom eftersom dom kör i H 30.
Så nu ligger Tomas på mitt hjul och vägrar köra om mig dom sista kilometrarna. Detta för att kunna attackera med överraskning. Farten går ner betydligt och jag får hela tiden vända mig bakåt för att se om han har ngt på gång. I sista nittiograders-kurvan innan upploppet bestämmer jag mig för att inte vänta längre utan ger järnet. Lyckas med en meter till godo hålla honom bakom mig och en skön seger var min.
5 minuter senare vinner Stefan C klung-spurten och vi blir därmed två från Lammhultcyklisterna på pallen. =)
Ulf Kans punkterade tyvärr på andra varvet och fick se tävlingen från vägkanten i stället. Hans hejar-rop mottogs dock tacksamt!

Skitig cykel som nu behöver lite vård efter helgens drabbningar.

Det var riktigt kul att hamna i en utbrytning som, för en gångs skull, bestod av rätt personer och som höll in i mål!

I och med helgens resultat återtog jag ledningen i Svenska Cupen efter att ha förlorat den under förra helgens miserabla tävlingar i Stockholm.

Mindre kul var det igår kväll när jag efter middagen började må mer och mer illa och kring midnatt fick jag rusa till toa och spy. Har mått lite illa även på morgonen men nu, mitt på dagen, verkar det ha släppt och jag har kunnat börja äta lite lätt.
Skönt det eftersom kroppen har stor brist på både vätska och allt annat möjligt efter gårdagens lopp.

Blir givetvis inget av den planerade träningen idag men i morgon hoppas jag vara tillbaka i sadeln.
Ska träna riktigt hårt nu ett par veckor för att förhoppningsvis kunna toppa  mig lite till SM i början av juli.