Snart är det över!

Efter V-SM, och egentligen sedan länge, ligger motivationen på låg nivå och med bara två planerade tävlingshelger kvar så har jag redan börjat fundera på nästa säsongs målsättning.
Om en och halv vecka är det dags för Götalandsmästerskapen och helgen därefter blir det cupavslutning med Svanesundstävlingarna på Orust.
Jag har med stor sannolikhet redan vunnit totalen i H 40 Swe cup och Tempocupen har jag definitivt vunnit. Linjecupen är det lite värre med, har en teoretisk chans att bli trea beroende på vilka som ställer upp och mitt eget resultat. Om jag skulle bli sjuk finns dock en risk att jag inte vinner totalcupen men jag hoppas givetvis hålla mig frisk....

Träningarna blir alltid på kvällstid efter att barnen somnat. dvs sent.

Mina tankar inför kommande säsong innebär att jag ska gå ner ännu mer i vikt än vad jag gjorde i våras (så tänker man ju alltid...). Med den skillnaden att jag ska göra det mesta av viktminskningen i höst och därmed mer kunna fokusera på träning och formkurva under våren.
Har också tänkt mig att köra färre tävlingar. Förmodligen fokusera bara på mästerskapstävlingar (amatör-VM-kval, SM, GM och förhoppningsvis 2 x amatör-VM) och inte bry mig om Swe Cup över huvud taget.
Kommer säkert köra några lopp utöver dessa men mest för att se hur jag ligger till och för att få tävlingsträning. Jag kommer fokusera hårt på tempolopp eftersom det är där jag har störst chans till bra resultat.
Så vilken licens ska jag köpa, veteran eller elit? Min tanke är att det ska avgöras av vad jag väger den sista februari men plan A är att åter köra Elit!
Skulle gärna vilja ha ett bra resultat på "Elit" tempo-SM och kanske ngn vinst på ett övrigt tempo-lopp i Elit-klassen.

I våras vägde jag som minst 90 kg efter en viktnedgång på 20 kg på tre månader. Det märktes verkligen när jag cyklade att jag vägde mindre än vanligt. Framförallt i uppförsbacke. I kombination med kanske mitt livs bästa form så gick det bra i början på säsongen. Formen har av olika omständigheter, som jag skrivit om tidigare, dalat mycket sedan dess och vikten har gått upp...

Träningsmässigt ligger jag ändå på en skaplig lägstanivå. Veckan efter V-SM blev det bara ett par tillfällen men sedan har det snurrat på med träning sex gånger per vecka. Har sedan en vecka tillbaka kört samtliga cykelpass på trainern i garaget. Som vanligt handlar det om träningspass på ca en timme med olika typer av intervallupplägg. Dom blir helt klart bäst när jag kör i garaget även om vädret är fint ute.
Lyckades dessutom få till ett cykel, löp och styrkepass för  några dagar sedan. Det kändes i kroppen efteråt...

Trainern går varm  i garaget.

Igår kväll chockade benen/kroppen mig med att lyckas köra ett väldigt starkt intervallpass. I stil med hur det kändes i våras faktiskt! Hoppas att det antyder en liten återhämtning av formen inför dom avslutande tävlingarna. Tyvärr väger jag betydligt mer än i våras men jag vet att om bara watt-värdena kommer upp på den nivån så räcker det långt. Framförallt i tempo.

"Life is like a 10-speed bicycle. Most of us have gears we never use." 
~ Charles Schultz, creator of the Peanuts comic strip

Spysmak byttes mot guldsmak

Fredagens misär och spysmak byttes mot guldsmak (dock fortfarande misär) när Johan Lindh och jag lyckades vinna och bli svenska mästare i H30-klassen på lördagen. Vi hade näst snabbaste tiden av alla, det var bara vinnarna i H 40 som var lite snabbare.

Strax efter starten.

Det var mer Johans förtjänst än min att det gick så bra. Han fick hålla igen några gånger när jag inte lyckades hålla hans hjul. Jag kände mig fortfarande lite klen efter fredagens illamående och jag märkte under uppvärmningen att det var svårt att avgöra om det skulle bära eller brista.

Kände efter loppet att det skulle vara meningslöst att ställa upp i söndagens linjelopp och meddelade därför tävlingsledningen att jag ställde in. Jag mådde inte bra och även idag känns det att kroppen inte är helt ok.
Åkte sedan och packade ihop mina prylar innan hemresan. Familjen, och jag, blev givetvis glad att få hem mig ett dygn tidigare.

Pallen i H 30

Nu är det återigen några veckor innan nästa tävlingshelg som är Götalandsmästerskapen i Värnamo. Nästan hemmaplan alltså. =)
Efter det återstår bara en planerad tävlinghelg vilket är dom avslutande cup-tävlingarna på Orust. Är inte motiverad att försöka formtoppa mig på ngt vis utan det får gå som det går....
Kommer eventuellt köra ett motionslopp nästa helg, Helgasjön runt.
Ride hard!

"When the spirits are low, when the day appears dark, when work becomes monotonous, when hope hardly seems worth having, just mount a bicycle and go out for a spin down the road, without thought on anything but the ride you are taking".

-Sir Arthur Conan Doyle

Well, it started badly.....

En månad och en vecka sedan senaste uppdateringen.....
Anledningarna är många men familjen har tagit nästan all tid och rutiner har ändrats för att inte min träning ska påverka familjen för mycket. Det har också inneburit att jag inte haft tid med bloggen.
Motivationen har inte heller varit på topp för bloggandet eller cyklingen heller för den delen.
Viktkurvan pekar uppåt (eller iaf har den stannat på en onödigt hög nivå) och formkurvan nedåt..... =O
Finns annat i livet som är viktigare än cyklingen!

Fortsatt mycket fiske har det blivit. Här min fyraåring med en sutare som han fick i Växjösjön för ngn vecka sedan.

Han cyklar också utan stödhjul sedan en och en halv vecka! =)
= mycket stolt pappa!!!

Så vad har hänt med cyklingen sen senast?
Sitter just nu på ett litet rum i Skurup, ett par mil från Ystad. Veteran-SM avgörs under tre dagar och idag var det tempo-lopp, 30 km.
Ett ord som sammanfattar dagens lopp är misär!
Kände mig någorlunda ok efter starten men efter ca en mil kom illamåendet. Och då menar jag inte det allmänna tillståndet i kroppen som känns under ett tempo-lopp.

Har inhandlat fläckborttagningsmedel och tvättmedel för att förhoppningsvis få bort spyfläcken från tempodräkten.

Spydde en fem-sex gånger under loppet och mådde rätt dåligt. Var skakig efteråt med huvudvärk och lite ont i magen. Exakt vad det berodde på vet jag inte riktigt men just nu känns det någorlunda ok igen.
Resultatet blev också därefter, åttonde plats. Inte för att jag hade några större förhoppningar innan loppet med tanke på dagsformen. Låg ungefär 40-50 w sämre än vad jag gör när formen ligger i topp.
Det börjar bli tjatigt att säga det, men detta var årets sämsta tempolopp för mig. Det har jag nämligen sagt efter varje lopp sedan mitten av maj.
Var i mitt livs form i slutet av april/början av maj och körde bra på dom första loppen under säsongen men sen har det dalat.
Det är kanske lätt att säga men jag är rätt säker på att jag vunnit idag, eller iaf slagits om segern, om loppet legat i början av maj.
Dålig formtoppning från min sida alltså, precis som förra årets SM.

Tänker även på min vän Håkan Petersson som under dagens lopp körde in i bakänden på en hårt inbromsande Volvo-kombi och fick köras till akuten. Där konstaterades en fraktur på nedre halskotan. Hoppas du är på benen snart igen kompis!

Har ju även hunnit med att köra Nordiska Mästerskapen för veteraner, för tre veckor sedan, och även om jag inte kräktes där så gick det dåligt av redan nämnda anledningar. Datorn visade svaga wattsiffror och jag gick i mål på tredje plats.
Ganska långt efter vinnaren som hade en tid som jag också borde ha kunnat matcha eller slå om formen varit i topp.

Brons på NM....

Strax efter målgång....

Linjeloppet var en varvbana med ett par hårdare backar och i övrigt ganska böljande landskap. Klev av redan efter ett varv. Kände mig omotiverad och kraften i benen saknades. Ska jag köra linje i så många mil så vill jag känna att jag kan göra skillnad, inte bara sitta med i klungan och "glida med".

Träningsmässigt så är det inga distanspass över huvud taget. Bara intervallpass i garaget eller i närområdet utomhus. Linjeloppet på söndag kan nog bli tufft...

Ett par klubbmästerkap i tempo, 20 resp 40 km, i triathlonklubben har också avverkats. Kom på andra plats båda gångerna men eftersom Klaes som vann inte var klubbmedlem blev jag klubbmästare.
Klaes Jansén, Lammhultcyklisterna, har verkligen utvecklats och blivit rejält stark.

I morgon väntar partempo. Jag ska köra i H 30 tillsammans med Johan Lindh som idag vann just H 30-klassen i individuellt tempo. Grattis Johan!!
Tur att vi tränat så mycket tillsammans innan. NOT!!

Rapport kommer förhoppningsvis innan augusti! =P


 "Well, it started badly and it tailed off a little in the middle, and the less said about the end, the better. But, apart from that, excellent." - Black Adder

Landslagsuttagning, tempocup och braxen!

Fick mail om att jag var uttagen i veteran-landslaget i både Tempo och Linje till Nordiska Mästerskapen som går i Danmark en vecka in i juli. Tackade faktiskt nej denna gången!
Även om det är en ära att köra i landets färger så gynnar det mig förmodligen mer att köra utanför landslaget. Man får ju köra NM även om man inte är med i landslaget...
Då slipper jag bry mig om lagkörning och kan använda bästa möjliga utrustning. Lagkörning på denna nivån fungerar trots allt sällan ngt vidare.
Dessutom är det inte speciellt mycket som man gynnas, även på andra sätt, när man kör med landslaget.
Cykelförbundet står för startavgiften och lånar ut landslagskläder, det är allt.
Landslagskläderna är tyvärr ganska omoderna och sämre än det jag vanligtvis använder.
Resa, boende och organisation i övrigt gör man och betalar, i vilket fall, själv.
Ska alltså köra NM men det blir utanför landslaget.

Från förra årets regniga avslutning av mitt tempolopp på NM....

Det var deltävling i klubbens lokala tempocup igår kväll. På grund av familjesituationen med två små barn så brukar jag inte kunna deltaga på dessa deltävlingar (eller några gemensamma träningar m.m).
10 km i stort sett platt väg utan vändpukt skulle avverkas så snabbt som möjligt. Konkurrensen häromkring är mycket hård med flera snabba cyklister.
Med tanke på just konkurrensen, dalande form, viktuppgång, brist på vila/sömn men ändå hård träning så misstänkte jag att det skulle bli tufft att vinna.
Med en snitthastighet på strax under 48 km/tim så blev det en andraplats efter mkt snabba Johan Lindh som var nio sekunder snabbare med en tid av 12:33. Grattis till Johan!
Som snabbast har jag kört 10 km på en tid av 12:28 men det var på en bana med vändpunkt vilket gör stor skillnad i tid på en så kort distans.
Så en bra dag när allt stämmer så borde det vara möjligt att kapa 20-30 sekunder från min tid på det vägavsnittet vi körde igår. Förmodligen ännu mer om det är bra medvind. Blir förhoppningsvis möjligt att återkomma för fler försök.

Om en knapp vecka så kanske jag får chans till revansch när triathlonklubben 338 Småland har klubbmästerskap utanför Ljungby på sträckan 20 km. Då åker mina ordinarie tävlingshjul fram, Zipp Sub 9 disk + 1080 i stället för 808orna jag använde på tempocupen, vilket borde förbättra mina odds något.
Vill egentligen inte använda mina ordinarie tävlingshjul på annat än prioriterade, riktiga tävlingar eftersom däcken är så tunna och känsliga (dvs snabba). Hoppas kunna köra hela säsongens tävlingar på samma (bak-) däck...
För 338as tempo-KM gör jag dock ett undantag av två anledningar. Dels så skulle det vara kul att slå banrekordet och dessutom så är asfalten väldigt fin.

Träningsmässigt så blir det nästan uteslutande kortare intervallpass för tillfället. Ofta på trainern i garaget eller  cykling i närområdet. Kring en timme brukar jag hålla på. Förra veckan var lite "dålig" eftersom det blev tre vilodagar, i stället för normala 6 pass/vecka, men sedan i söndags har jag kört riktigt hårda pass. Idag tog jag det lite lugnare och körde ett kort intervallpass (30 min) med korta intervaller. Syftet med dagens pass var aktiv återhämtning. I morgon blir det "på riktigt igen".

Fick med mig äldsta sonen, 4 år,  på en fisketur idag. Han fick ett eget metspö och med det så drog han upp sitt livs första fisk.

Stolt kille med sin första självuppdragna fisk.

Vi fick väl ett tiotal fiskar, mest små abborrar och mört, men även en braxen på kanske kilot fick jag upp till sonens förtjusning. =)

En braxen på kanske kilot som sedan släpptes tillbaka.

Tävlingsuppehåll

Tävlingsuppehåll fram till Nordiska Mästerskapen den 6e juli innebär ett tillfälle att få fila på formen.
Formkurvan är för tillfället på nedåtgående och viktkurvan på uppåtgående. Svårt att få till det där!
Fram till säsongspremiären har man en väl strukturerad kost- och träningsplan men så fort tävlingarna börjar så förändras förutsättningarna och det mesta fungerar sämre.
Lägg dessutom till en vardag som uppfylls av två små barn varav den ena nu endast är drygt 6 månader. Amningsvägran och flaskvägran har gjort det kämpigt för både mig och sambon och återhämtning, träning och livet i övrigt blir lidande.

Tävlingsresultaten har ändå varit bra och Swe Cup tempocup har jag redan vunnit (har vunnit samtliga deltävlingar) och det ska mycket till för att jag inte ska vinna även Swe Cup totalt (tempo + linjecup) trots att fyra deltävlingar återstår. Kommer bara köra två av dessa. Linjeloppen har inte gett ngn förstaplats än i år.
I ett linjelopp det är mer tillfälligheter som avgör och konkurrensen har dessutom varit hårdare i år.
Förutom Swe Cup-tävlingarna så återstår Nordiska Mästerskapen, Svenska Mästerskapen och Götalandsmästerskapen.
Kan även köra VM för amatörer i Österrike i augusti eller Italien i september. Finns två olika förbund som ordnar Cykel-VM för amatörer/masters....
Blir dock inga VM-tävlingar för mig med tanke på den ansträngda hemmasituationen.
Givetvis går det många andra tävlingar också, men för familjens skull kan man ju inte vara borta varje helg utan jag får fokusera på cup och mästerskapstävlingar.

Äntligen så verkar det vara klart med chip för tidtagning på tävlingarna. Timingen är lite dålig för dom som ska köra Elit-SM om bara några dagar, eftersom dom med kort varsel måste punga ut med 1000 kr (som chippet kostar, alternativt avbetalning i augusti).
Annars finns det bara mervärde för både tävlande och arrangörer när systemet kommit igång.
Har varit lite gnälligt från vissa håll över systemets införande, pris och timing men om man ser det i ett större perspektiv är det ändå väldigt positivt..

Det har också varit mycket gnäll över startavgifterna för nästa års Vätternrunda. I första hand gäller det priset för att föranmäla sig i en grupp/förening med en viss starttid som kommer kosta hela 1750 kr/person (vid individuell anmälan 1350;- också det väldigt mycket...).
Jag säger bara, lägg pengarna på några av alla andra cykellopp som arrangeras eller gör en cykelresa till exempelvis södra europa och passa på att köra ngt lopp där. Har lite svårt att förstå  hysterin kring VR. Tycker klubbarna ska öka samarbetet och börja åka mer på varandras lopp än att så mycket fokus hamnar på ett enda lopp i mitten av juni och därefter blir cykeln ofta nästan stillastående för många.

Ikväll kör klubben ännu en deltävling i den lokala Tempocupen. Eventuellt har jag för en gångs skull möjlighet att ställa upp! Vi får se....

Dean Murdoch: As it stands Plan B is to just keep on Given'r.
Farrel Mitchener: Giving it to her?
Dean Murdoch: No given'r
Farrel Mitchener: Can you maybe explain given'r? What exactly does that mean?
Dean Murdoch: Give'r. You just go out and you give'r. You keep on working hard.
Farrel Mitchener: Is that a plan?
Dean Murdoch: Yeah that's a plan right there. 

Tävlingsrapport Falkenloppet Nynäshamn

Igår var det dags för det sista av tre lopp på tre dagar. Falkenloppet som gick utanför Nynäshamn, sydöst om Stockholm.
Med ca 80 startande i min klass så var det en ovanligt stor klunga som stod på startlinjen. Dessutom så startade vi tillsammans med Damelit och Damjunior så det bör ha varit kring 100 pers som gav sig ut samtidigt på det 70 km långa loppet. En 10-kilometers slinga skulle köras sju varv.
Eftersom många klubbar hade lag med flera deltagare så visste jag att det skulle bli svårt att komma iväg i utbrytning, eftersom jag var själv, men jag tänkte iaf försöka. Pratade med lite andra cyklister som inte heller hade några att taktikköra med och vi försökte ibland samarbeta under loppet.

Redan ett par hundra meter från start så kom varvets enda lite längre backe och där körde vi rätt hårt redan direkt efter start. Under flera utav dom följande varven gjorde jag flera försök att komma loss i olika konstellationer men inget höll.
Stannade nära spetsen av klungan i stort sett hela loppet och var extra noga med positioneringen när det stod klart att vi nog skulle få avsluta loppet i regn.
Och som det regnade, haglade, blixtrade och åskade omkring oss. Rätt stora hagel som träffar naken hud/tunna cykelkläder när man färdas bortåt 60 km/tim känns ganska ordentligt. Halva sista varvet fick vi stå ut och klungan sprack upp när folk gav sig för vädrets makter och den höga farten.

In mot mål låg jag väl positionerad men kom fram i spets av klungan lite för tidigt vilket innebar att det var jag som i princip var tvungen att börja dra igång spurten eftersom ingen annan gjorde det och vi närmade oss målet.
Detta var givetvis dödsdömt läge för mig och jag blev passerad av en hand full konkurrenter dom sista meterna innan linjen.
Jag är ändå rätt nöjd med resultatet och min egen insats i loppet. Var helt klart med och påverkade hur loppet kördes och med lite tur så hade man kommit i väg med rätt folk.

Tyvärr så gjorde det snabba väderomslaget och kraftiga ovädret att målkameran inte kunde ta bilder som den skulle, varför det tydligen var omöjligt att identifiera dom flesta cyklisterna. Plats 1-3 är iaf klart men resten av klungan hamnar på delad fjärdeplats. Vad det i slutändan innebär för poängutdelning i cupen vet jag ännu inte riktigt...

Kraftigt växlande väder med blandat sol, hagel och åska både under loppets slutskede och under hemfärden.

Jag trodde att hela loppet hade förflutit utan att ngn i vårat startfält vurpat men eftersom jag oftast låg i framkant av klungan missade jag tydligen en del. Det visade sig att en av tjejerna gått riktigt hårt i backen i samband med kantvindskörning och ev ett samtidigt möte med bil. Hon flögs därifrån i helikopter och enligt uppgift så har hon brutit nyckelbenet, axeln ur led, ev hjärnskakning och givetvis skrubbsår.
Tydligen så gick även ngn i backen när det var bara ett par km kvar till mål och regnet öste ner.
Hoppas dom skadade klarar sig utan framtida men och får ett snabbt tillfrisknande!

I Elit-klassens lopp så kom tydligen en mötande bil i hög fart och som tur var klarade sig alla cyklisterna eftersom den föraren väjde och skrotade bilen mot ett räcke.
Trots flaggvakter, skyltar om pågående cykeltävling och ledarmotorcyklar så händer sånt. Så jä..la onödigt att som bilist köra fort under dom omständigheterna.

Efter loppet bytte jag snabbt om och körde hemåt. Passerade ett område där det haglat så kraftigt att marken var vit. I övrigt gick hemfärden bra och jag var glad att komma hem innan barnen skulle i säng.


Life IS an endurance sport. Finish Well!

Tävlingsrapport Arlanda Test Track Race och Dybeckstempot i Köping

Lång tävlingshelg med tre tävlingar på tre dagar. Två av dessa är nu avklarade.
Lämnade Växjö lite väl sent igår fredag eftersom jag ville ta äldsta sonen på en liten cykeltur innan jag åkte.
Målet var Arlanda norr om Stockholm men två saker skulle fixas på vägen.
Det viktigaste var att leverera Lars Ackerots (R.I.P) tri-hoj till en köpare på Södermalm i Stockholm.
Delmål två var hotellet i Märsta för att fixa incheckningen, som stängde kl 18.00, innan jag åkte tävlingen.
Från hotellet hade jag inte så långt till Arlanda Test Track men det tog ändå lång tid att hitta dit...
Var hungrig och hade lätt huvudvärk av bristen på kolhydrater och var ganska seg i kroppen efter den långa bilfärden när jag väl kom fram. Inte några goda förutsättningar alltså.
Vädret var iaf riktigt fint.

Fick till en någorlunda uppvärmning men benen var sega. Ovanligt stort startfält med ca 60 startande i H 40 och jag stod ganska långt bak i startfållan. (Motor-)Banan är lättåkt och givetvis helt fri från annan trafik.
För dagen tänkte jag testa mina nyrenoverade (nyekrade) Zipp 808or som legat på hyllan sen ett par år. Det var ett dåligt val. 808orna är alldeles för veka för min vikt och i många högfartskurvor saknade jag mina superstyva Mavic Cosmic Carbone Ultimate. Loppet var av GP-typ och 10 varv x knappt 2,5 km skulle  avverkas. Halvvägs in i loppet hade jag fortfarande inte varit uppe i spets och inga utbrytningsförsök hade lyckats.

Jag syns här rätt långt bak, tredje från höger. Bild av duktiga fotografen Niklas Källström

Tog mig upp till spetsen av klungan och på ett par-tre varv gjorde jag fyra försök att gå loss. Hade lite lucka vid ngt tillfälle men lyckades tyvärr inte få sällskap som kunde bidra till att utbrytningsförsöken skulle lyckas.
Fick sedan en kontringsattack mot mig, som höll in i mål, efter att jag återigen blivit inkörd och hade då ingen möjlighet att följa med eftersom jag redan gick på rött. Under dom sista varven satt jag bara med i klungan och rullade i mål på en mkt blygsam 24e plats...

Det jag får ta med mig är att jag iaf försökte och var därmed också en av dom som satte färg på loppet. Känslan av kraft finns tyvärr inte riktigt där och vid den kommande månadens tävlingsuppehåll måste det slipas på formen.

Idag, lördag, fanns det två Swe Cup-tävlingar att välja på. Ett GP-lopp på Hammarby-kajen i Stockholm (Luma GP) och ett 25 km långt tempolopp i Köping (Dybeckstempot). Valet för min del var ganska enkelt, klart det blir tempolopp!

Vädret var soligt idag igen och jag var på plats i vettig tid. Fick till en bra uppvärmning och i början av loppet ansträngde jag mig verkligen för att inte gå ut för hårt.
Asfalten var fin och det var lite trafik på banan. Vinden var däremot jobbig och den verkade ibland komma från alla möjliga olika håll!
Körde om fyra av dom som startat före mig vilket alltid stärker moralen men watt-värden var återigen inte mycket att skryta med. Bättring ska det bli på den punkten innan Nordiska Mästerskapen i Danmark om en månad...

I mål var jag osäker på om min prestation skulle räcka för seger eftersom det fanns ett par stycken i startlistan som jag hade lite dålig koll på respektive visste var duktiga på att köra mot klockan.
Efter att pratat med starka Michael Sarsgard och jag fått beskedet att jag var drygt 32 sek snabbare än honom i mål så kändes det bättre. Jag vann och han kom tvåa.
Min tid hade räckt till en tredjeplats i Elit-klassen som, inte helt oväntat, vanns av alltid snabba tempohästen Alexander Gingsjö (Team People4you - Unaas Cycling powered by Bliz) som var ca 50 sekunder snabbare än mig.

Arrangörerna Köpings Cykel gjorde ett bra jobb och även prisutdelningen var lite utöver det vanliga med ovanligt frikostiga priser (för att vara cykelpriser i veteranklass) till alla på pallen. Jag fick dessutom en minnessten eftersom jag var snabbaste veteran idag. =)

Medalj + grillredskap var dagens prisskörd. =)

Minnessten som pris för snabbaste veteran av alla klasser. =)

Det är så stor skillnad mellan hur olika klubbar gör, och lyckas, med att samla in/köpa in priser till dom tävlande.
Sämst prisutdelning förra året var på cup-avslutningen i Västerås då tvåan och trean inte ens blev uppropade till prispallen utan där stod segraren för sig själv med en liten medalj kring halsen. Detta trots stora startfält som bör ha inneburit ganska så fint tillskott i arrangörsklubbens Västerås CKs kassa.

I morgon väntar Falkenloppet med ett rejält startfält på nästan 80 pers. Gäller att vara med på allt redan från start eftersom många klubbar har så många deltagare med så att det kan bli mycket taktikkörning.
Loppet är endast ca 70 km på en relativt lättåkt 1-mils slinga som ska köras sju varv. Hoppas på uppehåll men risken finns att det blir  åskskurar under hela morgondagen.

Sedan väntar en lång hemresa till Växjö där min mycket saknade familj väntar.


"If you try to win, you might lose. If you don't try to win, you lose for sure"  -Jens Voigt 

Tävlingsrapport Uddevallatävlingarna.

Ingen uppdatering på två veckor...
Har haft fullt upp med framför allt familjen men har också lyckats träna nästan varje dag (sen kväll...).
Inga långpass utan nästan uteslutande intervallpass på max 1 tim 15 min och något enstaka återhämtningspass. Vila (sömn) har däremot varit en bristvara och det känns i kroppen.

Efter ett par helger utan tävlingar så var det igår tillbaka in i hetluften igen med Swe Cup-tävlingar i Uddevalla. GP-lopp igår och tempo idag.
Det har varit ytterligare en helg med torrt väglag under tävlingarna. Gött!!

Fint väder och torra vägar. I like!

Gårdagens GP-lopp gick på en trafikövningsbana utanför Uddevalla. Tuff och omväxlande bana som skulle köras i 30 min + två varv. Banan påminde lite om Luma GP.
Kände under uppvärmningen att det skulle bli en hård stund i sadeln. Kroppen svarade inte alls och jag var bara trött. Längtade redan då till söndagens tempo.

Vi körde tillsammans med H30 och det var ett ganska litet startfält. Masterstart bakom motorcykel i ett varv.
Efter att vi släppts fria gick farten upp och det blev lite attacker. På andra varvet kom en H 40 och en H 30 loss och ett varv senare tänkte jag att det var läge för ett ryck för att försöka gå ikapp.
Rycket blev väl snarare en variant på dödsryck eftersom jag efter bara ett halvt varv märkte att känslan av kraft inte fanns där, alls. Benen trampade helt kraftlöst i ett försöka att uppfylla hjärnans vilja att hålla trycket uppe.
Detta rycket gjorde sedan att jag var rökt i stort sett resten av loppet. Lyckades i alla fall hålla mig kvar i den  lite mindre tätgrupp som bildats och som jagade utbrytningen. Jakten avtog snart och det blev lite mer avvaktande körning med undantag för enstaka attacker.

Sista varvet känner jag ändå ett visst hopp om en någorlunda framskjuten placering eftersom upploppet passade mig fint (inbillar jag mig iaf). Tyvärr så vurpade en kille, i ca 8 km/tim vid en vändpunkt, framför mig och två till när det var bara en tredjedels varv kvar. Det blev en lucka som var omöjlig att täppa till och jag fick nöja mig med 9e plats... =(

Efter loppet var jag helt slut men ville ändå ta bilen till platsen för söndagens tempolopp för att kolla in vägsträckningen. Hungrig och trött begav jag mig sedan till Fossens Camping vid Gullmarsfjorden.
Efter lite strul så fick jag tillgång till den bokade stugan och begav mig sedan tillbaka in till Uddevalla för att handla mat. Handla mat när man är vrålhungrig är, som många vet, inte att rekommendera. Det blev en välfylld påse med betydligt mer kolhydrater än protein och en stund senare var matkoman ett faktum.

Sitter utanför stugan och njuter av mat och utsikt.

Behövde en timmes återhämtning efter maten och sedan gick jag ner till havet och njöt av en mycket vacker omgivning och kväll. Saknade resten av familjen!
Hade tänkt blogga och skriva ngn jobbansökan på kvällen men var helt slut och när jag så småningom orkat plocka fram lakan och kudde så däckade jag i sängen. Sov ganska länge men det var en ganska orolig sömn där jag vred och vände på mig. Den alldeles för tunna madrassen bidrog säkert till den dåliga sömnen.

Det är fint på västkusten! Tillbringade ngn timma på klipporna vid havet.

Fin solnedgång.

Klockan ringde vid 06:20 och när jag tittade ut så kunde jag till min glädje konstatera att det, trots en dålig väderprognos, fortfarande var torra vägar.

Jag hade min klart bästa pre-race procedur hittills den här säsongen och allt flöt på bra ända tills det var dags för start. Växlarna funkade väldigt dåligt och jag börjar bli ordentligt trött på Sram...
Uppvärmningen kändes iaf mycket bättre än dagen innan och jag hoppades kunna ta revange för lördagens flopp.

Racecamp!

Banan gick på små vägar i väldigt böljande landskap som till stora delar var skyddad från vind. Asfalten var, som vanligt, bitvis ganska dålig.
Vädret var fuktigt och solen doldes av dimma.
Gick nog ut lite för hårt dom första kilometerna och var ordentligt trött i slutet av den 27,4 km långa banan.
Vann med stor marginal, 1 min 45 sek, trots att jag enligt effektmätaren gjorde mitt sämsta lopp i år. Behöver lite vila och hoppas sedan kunna vända formkurvan igen.

Skönt att avsluta helgen i topp och eftersom det var så tidig start var jag dessutom hemma hos familjen i rimlig tid. =)

Intervallerna är tillbaka!

Vill börja med att nämna att jag efter kraschen vid linjeloppet i Köpenhamn har haft en bra dialog med Marcus Larsson som orsakade den. Vill ge honom en eloge för att han hörde av sig. Långt ifrån alla som hade gjort det misstänker jag.

Medaljen från tempoloppet i Helsingör som betyder att jag kvalat till  UWCT VM-final i Italien.

Efter att ha slickat såren och sett över utrustningen i måndags har träningen åter flutit på med spinning i tisdags, hårda intervaller på trainern i tisdags, backintervaller igår och 4 x 10 min intervaller på tempocykeln idag i "nästan tävlingsutstyrsel" och i tävlingsfart.
Dammade av förra årets tempohjälm, min Giro Selector, för att testa skillnaden mot min nya Kask Bambino.
Förutom att jag tror att även Giro-hjälmen är en "snabb" hjälm så måste jag ändå säga att Kask-hjälmen är grymmare på många sätt. Vilken som är "snabbast" är svårt att veta utan en vindtunnel eller omfattande tester på väg men känslan och utförandet på Kask-hjälmen är överlägsen.

Testade min gamla tempohjälm på träningen idag.

I morgon känner jag att det är läge för återhämtning i form av ett lätt rull-pass. Har kört riktigt hårt nu några dagar. Blir tyvärr inget distanspass i helgen och det är två veckor till nästa tävling. Hoppas formen håller i sig!

Tävlingsrapport från UWCT Linjelopp i Köpenhamn: Kul i 65 km...

Eftersom det varit lite att pyssla med efter helgen har rapporten dröjt lite...

Det var goda förhållanden för ett lyckat linjelopp, och VM-kval, i Köpenhamn på söndagen. Uppehåll men möjligtvis lite för svalt. Hade det varit ngn gradvarmare hade jag kastat armvärmarna innan start.
Starten var uppdelad i sex startfållor och totalt var det nog ca 900 startande som skulle köra dom 145 kilometerna. I varje startfålla stod eller flera åldersklasser.
Precis som vid tempoloppet i fredags så var det väldigt blandad standard på cyklisterna.
Dom släppte startfållorna två och två vilket innebar att vi efter start var en rejäl klunga på några hundra personer i ålder mellan 30-45. Min åldersgrupp stod i första startfållan och jag stod långt fram från början så jag behövde inte hetsa för att plocka placeringar i början. Däremot var det många andra som hetsade och det var mycket krascher.

Stort antal motorcyklar med kommissarier

Starten har gått!

Det var masterstart dom första kilometerna och det var egentligen först när vi kommit utanför Köpenhamn som det var möjligt att gasa ordentligt. När det öppnade upp sig och vi fick lite kantvind så var det mycket attackcykling och efter ett tag så var inte klungan en stor grupp längre utan ett väldigt splittrat fält. Jag hade inga problem med att ligga med i täten och kunde köra lite som jag ville.
Var nära att bli meddragen i ett par vurpor men med lite tur så lyckades jag hålla mig på hjulen. Tankarna som for genom huvudet var dock att nästa gång kanske det inte går lika bra...

Det första grusvägspartiet var 1200 m långt och underlaget var mycket löst.

Vilket drabbade vissa på detta sätt.

Och andra på detta sätt. Med bra däck så brukar även grus funka utan problem!
Själv hade jag nylimmade 25 mm tubdäck

Vi var en grupp med folk från flera åldersklasser som låg i första gruppen med bra fart. Det hade kunnat bli ett riktigt fint resultat om inte "om" funnit.
Två svenskar kvar i gruppen, jag och Marcus Larsson (Team Kungälv). Tyvärr var han ouppmärksam vid ett tillfälle när asfaltskanten inte var lika rak som vägen (kan ses på bilden nedan), utan den bildade en ojämn båge in på vägbanan just här. Kanten var också hög och kraschen var given om man hamnade i gruset jämte. Jag låg på hans hjul och hade ingen chans att komma undan.
Farten var säkert en bit över 50 km/tim när han började sladda. Jag bromsade allt vad jag hade men tyvärr hade han och hans cykel högre friktion än mina däck.....
Det känns ändå som att jag fick ner farten skapligt innan jag körde över hans cykel och flög iväg.
"Klev av" min cykel i luften och landade ståendes på höger häl med bakåtvikt, sätter mig på rumpan och glider sedan med övre delen av ryggen och hjälmen tills jag slutligen snurrar ett varv och stannar i vägkanten.

Här är faktiskt en bild på vurpan och man ser Marcus på asfalten. Jag är skymd bakom raden av cyklister men  är förmodligen i luften eller på marken någonstans...

Klarar mig efter omständigheterna väldigt bra men konstaterar direkt att jag inte kommer kunna fortsätta eftersom bakväxeln hänger och dinglar löst i kedjan.
Marcus är ganska ordentligt uppskrapad men kan efter lite omplåstring och ett nytt däck fortsätta tillsammans med några kompisar som stannat för att hjälpa till. Själv var jag mest riktigt irriterad och valde att inte säga så mycket eftersom det inte skull göra ngn skillnad.
Som alla säkert förstår så vill man inte vurpa på en cykel i dom hastigheter vi kör i men min åsikt är att det var en onödig vurpa eftersom vägen var rak, gott om plats och sikten god. Med full fokus så hade alla klarat sig i mål.

Som David Millar sa 2011:
'Cycling is such a stupid sport. Next time you are in a car travelling at 40mph think about jumping out – naked. That's what it's like when we crash.' 

Själv har jag bara lättare skrapsår och är lite öm och stel men jag klarade mig alltså relativt bra. Cykeln behöver ett nytt växelöra, ny Di2-kabel till bakväxeln och ny styrlinda sedan är den så gott som återställd igen.
Tröjan fick sig också en reva och hjälmen blev lite tilltryckt. Dags för ny hjälm kanske?
Är givetvis glad över att jag inte skadade mig mer och dessutom så var inte denna tävling en av dom viktigare på säsongen eftersom jag med stor sannolikhet inte kommer åka till VM i september.
I vilket fall så är jag kvalificerad till Tempo-VM och linjebanan i Italien är otroligt tuff med målgång efter en stigning på 1600 höjdmeter = inget för mig med min vikt.

Hade varit kul att vara med i slutspurten in mot mål!

Under gårdagen blev det, förutom det givna umgänget med familjen, en genomgång av utrustning och att packa upp efter helgens äventyr i stället för att blogga och träna.

Inte så lätt att fullfölja racet när bakväxeln hänger löst i kedjan...

Idag är det träningsdags (spinning) igen och nu gäller det att försöka konservera, eller förbättra formen, till nästa tävling som blir första helgen i juni. Vill inte att det ska bli som förra året då jag hade som sämst form mitt i sommaren...


Kanske lite att ta i men stämmer ibland:
"Everything ends badly, otherwise it wouldn't end" 

Tävlingsrapport från UWCT Tempolopp i Helsingör

Börjar med att göra en korrektion på mitt senaste inlägg där jag skrev om gårdagens och morgondagens tävlingar. Tävlingen var öppen för alla från 16 års ålder med uppdelning i åldersklasserna 16-29, 30-34, 35-39, 40-44, 45-49, 50-54, 55-59, 60-64 och 65+.

Tempoloppet som jag körde igår kallas för "världens största tempolopp" av arrangören, 700 startplatser fanns det. På startlinjen fanns allt mellan Elitåkare till riktiga tt-nybörjare på vanliga linjecyklar, detta skulle så småningom ställa till det lite för mig... En och annan triathlet fanns också på plats.
Hela arrangemanget är  mycket proffsigt och mycket publik. I Danmark är intresset för cykel mycket större än i Sverige. Riktig startramp på torget i centrala Helsingör.

Start i centrala Helsingör. Här sekunder kvar innan jag rullar iväg.

Jag kom till Helsingör i någorlunda god tid. Ville om möjligt hinna se delar av banan åtminstone från bilen. Det tog en stund att lokalisera sig. Vägarna skulle stängas av ganska tidigt men lyckades iaf se delar av banan. 
Det tog ganska lång stund innan jag hittat en vettig parkeringsplats och så småningom hämtat nummerlapp m.m. Blev struliga förberedelser och tyvärr en ganska kort och dålig uppvärmning. 
Hade en dryg km till starten från där jag parkerat. Det fanns dessutom en järnväg, där bommarna fälldes några gånger per timme, mellan mig och starten. 
Rullade därför mot starten redan 20 minuter innan min planerade starttid, 15.05.

Några minuter innan start.

Startfältet var uppdelat i startgrupper om 55 minuter/110 cyklister. Ny start var 30e sekund alltså.
När man anmälde sig fick man välja mellan vilka klockslag man önskade starta och dessutom uppge förväntad ungefärlig snitthastighet. Jag anmälde mig i januari och lite optimistiskt och utan att studera banan närmare, så uppgav jag 47 km/tim som snitthastighet. Jag var därför seedad att starta först i min startgrupp och startade då fem minuter efter den sista cyklisten i startgruppen före.

Starten har gått.

Alla cyklister hade en ledarmotorcykel framför sig dom första och sista kilometerna ut/in Helsingör. Banan var bitvis mycket teknisk och gick mestadels på smala vägar med ganska dålig asfalt. Det var också ganska kuperat med 209 höjdmeter på knappt 27 km. 

30 m efter start.  Mycket smärta väntar....

Som tur var så tror jag alla startande slapp nederbörd så det enda som varierade var vinden som var som kraftigast ungefär när jag startade. Om det var bra eller dåligt har jag inte riktigt bestämt mig för ännu men är å andra sidan inget jag kan påverka nu.

Knixigt och smalt i över 50 km/tim in mot mål.

Jag hade iaf ganska mycket medvind ut till vändpunkten och det bör ha bidragit till till att jag vid vändpunkten var bara ngn hundradel från snabbaste cyklist. Däremot så tappade jag mycket på tillbakavägen jämfört med vissa andra som startade tidigare resp. senare. 
Redan efter ca 10 km började jag komma ifatt cyklister som startat fem minuter eller mer före mig. Hade flera gånger lite problem att köra om p.g.a dom tighta vägarna men störst problem blev det dom sista kilometerna in mot mål då jag även var tvungen att köra om andra cyklisters ledarmotorcyklar. 
Tyvärr fick jag därför bromsa ganska mycket i den långa men lite krokiga backen ner till mål. 

Vid ett idealiskt lopp och om jag känt till banan är jag övertygad om att jag kunnat vara med och fightas om förstaplatsen men slutade nu som "first looser" på en andraplats i min klass med 113 startande.
Tid 35:48, snitthastighet: 44,4 km/tim.
Av alla som gick i mål, 603 st, så hade jag femte bästa tid och var bästa icke dansk. 
Det resultat som räknas är dock i min åldersklass. Så det blir till att stanna kvar på prisutdelning efter linjeloppet i morgon. =)
Med detta resultat så är jag med god marginal kvalificerad till UWCT Tempo-VM I Italien i September. =)

Laddar nu för morgondagens 145 km långa linjelopp i och omkring Köpenhamn. 915 hm och två stycken grus/pavéavsnitt, 1200 m resp. 700 m, ska avverkas och jag har limmat ett par nya 25 mm tuber på ett par Cosmic Carbone SSC.

Start kl 09.00 i första startgrupp i morgon

Startnummer på sadelstolpen.

Tidtagningschip på framgaffeln och nya 25 mm tubdäck.

Banprofil fastklistrad på styrstammen.

"Life is like riding a bicycle. In order to keep your balance, you must keep moving." ~ Albert Einstein

VM-kval eller Växjötrampet?

I morgon är det dags för motionsloppet Växjö-trampet. Det anordnas av våran klubb och jag kommer tyvärr inte delta i år heller.
Förra året avstod jag eftersom jag var ganska krasslig dagarna innan start och i år avstår jag eftersom jag ska köra 2 x VM-kval, tempo på fredag och linje på söndag. Blir lite väl bra med mil om jag kör Växjötrampet dagen innan tempoloppet...

I landsvägscykling finns det åtminstone tre sätt att bli världsmästare som vuxen. 
Det mest uppenbara är givetvis det VM som man brukar se på tv och som i första hand består av proffsåkare.
Som amatör och vanlig dödlig finns det dock ett par andra vägar. 
EDIT 11/5: UWCT har en åldersgräns på 16 år för båda könen medan WMCF har åldergräns på 16 år för kvinnor och 30 år för män. Åldersklasserna är uppdelade i 16-29, 30-34, 35-39, 40-44, osv.
Däremot så spelar det inte ngn roll vad du har för cykellicens hemma i Sverige eller om du har ngn över huvud taget!

Ett alternativ är WMCF (World Masters Cycling Federation) Championship som varje år arrangerar VM i St Johann im Tirol i Österrike. Det avgörs i år i månadsskiftet augusti/september.
Här har vi en svensk som varit framgångsrik på senare år, i Jan Karlsson, Ik Vinco, som förra året tog VM-guld i tempo och silver i linje i klassen H 60.
Detta VM kräver inget som helst kval utan det är bara att anmäla sig, som till vilken tävling som helst, och sedan åka dit och köra. 

Det andra alternativet är det UCI (Union Cycliste Internationale) som anordnar, precis som "proffs-VM".
UCI World Cycling Tour, UWCT; är en serie på tretton kvaltävlingar till VM-finalen som går 19-22 september i Trento, Italien. Det räcker med att delta i en kvaltävling för att kvalificera sig, "bara" man lyckas komma i mål bland dom 25% bästa i resultatlistan i sin åldersklass. 

UCI World Cycling Tour "Copenhagen Gran Fondo" är den kvaltävling som ligger närmast för oss svenskar och det är alltså här jag anmält mitt deltagande.
Det är först ett tempolopp (28 km) på fredag med start och mål i centrala Helsingör. På söndag blir det linjelopp (145 km) med start i centrala Köpenhamn. Båda loppen går på vägar som är avstängda för annan trafik!
Det är rejält stora startfält. Max deltagarantal i tempo är 700 pers och på linjeloppet 2500 pers.
Jag tror att det är nära på slutsålt. Vet ej hur många konkurrenter jag har i min åldersklass men H 40 tror jag är största gruppen.
Även om jag skulle kvalificera mig till VM är det högst osannolikt att jag åker till VM i Italien i september men man vet ju aldrig..

Tyvärr har man ingen som helst uppbackning av SCF utan man får bekosta allt själv och även köpa landslagsdräkt om man vill köra i en sådan vid eventuellt VM-finaldeltagande (ev kan man få låna en dräkt??). Trist!

Ska iaf bli en kul upplevelse att köra båda dessa lopp eftersom det utlovas en ytterst proffsig inramning och det stora, och internationella, deltagarantalet är ju inget man är van vid från svenska tävlingar.

Tävlingsrapport nr 2 från Stockholm, Hofvettempot

P.g.a lång hemfärd kommer rapporten idag.

Även söndagens tempolopp var 30 km långt och kuperat (230 hm enligt Garmin).
Det var dessutom ännu blåsigare än på lördagen och vindarna gjorde det riktigt kämpigt bitvis. Kasten man fick av vinden var inte att leka med. I synnerhet i den längsta backen på vägen tillbaka efter vändpunkten höll man hårt i pinnarna i över 70 km/tim =P nerför. Uppför samma nästan 800 meter långa backe, på vägen till vändpunkten, så gick det inte riktigt lika fort....
Fördelen med att vara så storväxt som jag, är att man bättre klarar av sådana förhållanden även med högprofilhjul. Någon gång ska det ju vara ett plus att vara storväxt, också i cykel. =)

Jag var på plats i god tid och fick till min bästa pre-start procedur hittills. Uppvärmningen var klart godkänd och jag har nu gjort om den lite. Den är nu ungefär 30 minuter lång i stället för 46 minuter.
Fick rapporter om luriga vinförhållanden ute på banan från folk med tidiga starttider.

Första 7-8 km efter start, och första kilometerna efter vändpunkten, var hårdast med mycket uppför och motvind. Var nere i riktigt låga hastigheter här men jag använde min effektmätare på bästa sätt och höll noga koll på min ansträngning för att inte gå för hårt. I det långa loppet lönade det sig och jag körde om en 5-6 stycken av dom som startat framför mig.
I mål slutade tiden på 39:33,8 och med det så vann jag min klass med drygt två och en halv minut och var ca 25 sekunder snabbare än näst snabbaste cyklist för dagen, som var vinnaren i Elit-klassen.
Jag var också 1 minut snabbare än förra året på samma bana och liknande förhållanden (lite mindre blåsigt då)

Även denna helg slapp vi regn och det hoppas jag är en trend som står sig resten av säsongen! =)

Har sett många rapporter om andra Lammhultcyklister som varit i farten på diverse tävlingar i helgen och där står väl Klaes Jahnsén vinst i Wendes två-dagars ut som ett riktigt fint resultat. Grattis till honom och alla andra som presterat i helgen!

GO FASTER, THE SUFFERING WILL BE OVER SOONER!!