Tävlingsrapport från UWCT Linjelopp i Köpenhamn: Kul i 65 km...

Eftersom det varit lite att pyssla med efter helgen har rapporten dröjt lite...

Det var goda förhållanden för ett lyckat linjelopp, och VM-kval, i Köpenhamn på söndagen. Uppehåll men möjligtvis lite för svalt. Hade det varit ngn gradvarmare hade jag kastat armvärmarna innan start.
Starten var uppdelad i sex startfållor och totalt var det nog ca 900 startande som skulle köra dom 145 kilometerna. I varje startfålla stod eller flera åldersklasser.
Precis som vid tempoloppet i fredags så var det väldigt blandad standard på cyklisterna.
Dom släppte startfållorna två och två vilket innebar att vi efter start var en rejäl klunga på några hundra personer i ålder mellan 30-45. Min åldersgrupp stod i första startfållan och jag stod långt fram från början så jag behövde inte hetsa för att plocka placeringar i början. Däremot var det många andra som hetsade och det var mycket krascher.

Stort antal motorcyklar med kommissarier

Starten har gått!

Det var masterstart dom första kilometerna och det var egentligen först när vi kommit utanför Köpenhamn som det var möjligt att gasa ordentligt. När det öppnade upp sig och vi fick lite kantvind så var det mycket attackcykling och efter ett tag så var inte klungan en stor grupp längre utan ett väldigt splittrat fält. Jag hade inga problem med att ligga med i täten och kunde köra lite som jag ville.
Var nära att bli meddragen i ett par vurpor men med lite tur så lyckades jag hålla mig på hjulen. Tankarna som for genom huvudet var dock att nästa gång kanske det inte går lika bra...

Det första grusvägspartiet var 1200 m långt och underlaget var mycket löst.

Vilket drabbade vissa på detta sätt.

Och andra på detta sätt. Med bra däck så brukar även grus funka utan problem!
Själv hade jag nylimmade 25 mm tubdäck

Vi var en grupp med folk från flera åldersklasser som låg i första gruppen med bra fart. Det hade kunnat bli ett riktigt fint resultat om inte "om" funnit.
Två svenskar kvar i gruppen, jag och Marcus Larsson (Team Kungälv). Tyvärr var han ouppmärksam vid ett tillfälle när asfaltskanten inte var lika rak som vägen (kan ses på bilden nedan), utan den bildade en ojämn båge in på vägbanan just här. Kanten var också hög och kraschen var given om man hamnade i gruset jämte. Jag låg på hans hjul och hade ingen chans att komma undan.
Farten var säkert en bit över 50 km/tim när han började sladda. Jag bromsade allt vad jag hade men tyvärr hade han och hans cykel högre friktion än mina däck.....
Det känns ändå som att jag fick ner farten skapligt innan jag körde över hans cykel och flög iväg.
"Klev av" min cykel i luften och landade ståendes på höger häl med bakåtvikt, sätter mig på rumpan och glider sedan med övre delen av ryggen och hjälmen tills jag slutligen snurrar ett varv och stannar i vägkanten.

Här är faktiskt en bild på vurpan och man ser Marcus på asfalten. Jag är skymd bakom raden av cyklister men  är förmodligen i luften eller på marken någonstans...

Klarar mig efter omständigheterna väldigt bra men konstaterar direkt att jag inte kommer kunna fortsätta eftersom bakväxeln hänger och dinglar löst i kedjan.
Marcus är ganska ordentligt uppskrapad men kan efter lite omplåstring och ett nytt däck fortsätta tillsammans med några kompisar som stannat för att hjälpa till. Själv var jag mest riktigt irriterad och valde att inte säga så mycket eftersom det inte skull göra ngn skillnad.
Som alla säkert förstår så vill man inte vurpa på en cykel i dom hastigheter vi kör i men min åsikt är att det var en onödig vurpa eftersom vägen var rak, gott om plats och sikten god. Med full fokus så hade alla klarat sig i mål.

Som David Millar sa 2011:
'Cycling is such a stupid sport. Next time you are in a car travelling at 40mph think about jumping out – naked. That's what it's like when we crash.' 

Själv har jag bara lättare skrapsår och är lite öm och stel men jag klarade mig alltså relativt bra. Cykeln behöver ett nytt växelöra, ny Di2-kabel till bakväxeln och ny styrlinda sedan är den så gott som återställd igen.
Tröjan fick sig också en reva och hjälmen blev lite tilltryckt. Dags för ny hjälm kanske?
Är givetvis glad över att jag inte skadade mig mer och dessutom så var inte denna tävling en av dom viktigare på säsongen eftersom jag med stor sannolikhet inte kommer åka till VM i september.
I vilket fall så är jag kvalificerad till Tempo-VM och linjebanan i Italien är otroligt tuff med målgång efter en stigning på 1600 höjdmeter = inget för mig med min vikt.

Hade varit kul att vara med i slutspurten in mot mål!

Under gårdagen blev det, förutom det givna umgänget med familjen, en genomgång av utrustning och att packa upp efter helgens äventyr i stället för att blogga och träna.

Inte så lätt att fullfölja racet när bakväxeln hänger löst i kedjan...

Idag är det träningsdags (spinning) igen och nu gäller det att försöka konservera, eller förbättra formen, till nästa tävling som blir första helgen i juni. Vill inte att det ska bli som förra året då jag hade som sämst form mitt i sommaren...


Kanske lite att ta i men stämmer ibland:
"Everything ends badly, otherwise it wouldn't end"