Har också propagerat för Di2 i olika sammanhang och bl.a sagt att batteri-laddning inte ska behöva vara ett problem. Lika väl som man laddar sin telefon, laptop, gps, cykeldator eller annan elektronisk pryl ska man väl lyckas ladda batteriet till växlarna innan det är för sent?!? Bara en idiot kan ju misslyckas med det, eller?
En laddning räcker normalt över 200 mil och sedan lägger framväxeln av, därefter kan man köra 7-8 mil till, med funktion på bakväxeln. Problemet(??) ligger kanske just i det att laddningen håller så länge. Man tänker helt enkelt inte på det.
Köpte ju en Canyon med nya Ultegra Di2 vid nyår och den har använts på nästan all träning under mars månad.
Har legat på 50-60 mil i veckan och batteriet var nyladdat när jag tog ut cykeln tredje gången. Milen har ju, som sagt, rullat på ganska ordentligt och att ladda batteriet är inget jag direkt tänkt på. Inför en tävling hade man tänkt mer på att se till att batteriet är nyladdat eller åtminstone högst ngn vecka gammalt sedan laddning.
Igår var det ju -8* på morgonen och jag tyckte att växlarna tvekade lite där bak och då trodde jag att det berodde på kylan. Från +10* i garaget till -8* ute tänkte jag kunde ge lite problem med elektroniken, kondens/frostbildning eller liknande. Tänkte inte så mkt mer på det under dagen och dom första växlingarna när jag skulle cykla hem fungerade också fint. Men efter ngn mil började växlarna tveka igen och då undrade jag givetvis vad tusan som stod på.
Då slog det mig, måste kolla batteriet. Detta görs genom att man trycker in ngn utav växelknapparna och kollar på dioden på den lilla kontrollboxen. Batteriet var urladdat!
Dum som jag varit hade jag testat att växla även fram och nu låg kedjan på lilla klingan, dvs 34 (har ej monterat dit mitt ordinarie vevparti ännu utan kör på Compact som cykeln levererades med)! Bak låg jag också på en låg växel så redan när jag låg i 25 km/tim började kadensen bli jobbigt hög. Som tur var så lyckades jag, efter att batteriet fått vila några minuter, växla upp bak, så att jag till slut körde på utväxlingen 34-11. Fram gick det inte längre att växla. Det innebar att vid över 33-34 km/tim var det ingen mening att trampa längre. Kadensen blev då väl hög för mig. Men jag kunde iaf ta mig hem i någorlunda vettigt tempo.
Skulle ju köra intervaller på hemvägen och det fick helt enkelt bli styrkeintervaller på låg kadens, och/eller stående, i backarna. Så träning fick jag iaf. Skirbacken var tung.... Singlespeed!!
Tror inte jag kommer glömma ladda fler gånger!
Idag blev det bilen till jobbet. Ska möta upp föräldrarna, som varit på semester, vid tågstationen i Lessebo efter jobbet. Därifrån blir det premiär för tempo-hojen! Tänkte köra över Linneryd vilket ger en fin väg och ca 4 mil hem. Ska bli riktigt kul!
Kommer förmodligen trycka på lite extra under några intervaller.. =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar